På stående fot

Nu börjar det hända grejer, många om och men
fram och tillbaka har det varit, men nu börjar det
hända saker. På söndag morgon börjar vår
guldgrävarresa till oljelandet i väst. Första
anhalten blir Bergen där vi gör en säkerhetskurs.
Sen får vi se vad som händer. Morgondagen
ligger i Guds hand. Ni som vill kan följa vårt
äventyr på resdagboken.se. Maddegaskar
finns även där, signa gärna upp er på maillistan
så håller ni er uppdaterade om vad som försiggår.
Med andra ord så är detta ett avsked, bloggen
kommer nu få sin efterlängtade vila. Vi får ringa
varandra istället. Kära vänner, ta hand om er.
Ride the big one. Over and out.

Inläggen här är inte så värst frekventa, men det
har ju sina uppenbara anledningar. För tillfället
har vi en mellanlandning hemma hos mina
livgivare. Mycket ska och har fixats och donats med.
Vi har fått många bud fram och tillbaka och det är inte
annat än att det snurrar i huvudet ibland. Det blir nog bra till slut.

Sista natten i lägenheten var igår, ikväll befinner
jag mig hos livgivarna och pustar ut lite. Imorgon
blir det slutstädning och därför har kvällen ägnats
åt uppladdning och lugn & ro. Min fantastiska moder
har lagat suverän mat åt oss de senaste dagarna, det
har sannerligen varit guld värt mitt i flyttstressen. Det
sista passet på bion har också genomförts och jag
känner att jag börjar se slutet på tunneln. Inom en
vecka eller två kommer vi förhoppningsvis befinna
oss på en båt på norskt farvatten för att förgylla våra
skrala plånböcker. ;)  Imorgon väntar som sagt
slutstädning, förmiddagsmöte samt ett härligt
tårtkalas hemma hos F. Det bådar för att bli en bra söndag.
Goder natten.

Igår hade vi en fantastisk kväll/natt
med Kirk Franklin. Vilken man!
Men nu är det tillbaka till den
hektiska verkligheten. Flytten är
i full gång och det är mycket som
ska göras. Bristande uppdateringar
av denna blogg skylles alltså på detta.
Hoppas ni har haft en skön vecka.
På återläsande.

I allra högsta grad har det varit en besynnerlig lördag. Den började
relativt normalt, jag dammsög och städade toaletten. Men nånstans
mellan en utspilld kaffemugg och en promenad ner till den fabulösa
biografen började det gå utför. Fast det var inte förrän jag var framme
som de riktigt underliga sakerna började. Ett arbetspass som var
planerat att pågå i tre timmar förlängdes med 1,5 timmes övertid med
massa städ (föräldrar, håll koll på era barn. skaffa haklapp.) och diverse
tekniska missöden. Det var servrar som låg nere, en bildskärm som
levde sitt eget liv (det vill säga, sagt upp kontakten med datorn) och
faxapparaturer utan pedagogiska knappar eller medföljande manualer.
Trött och med klibbig läsk under skorna ("tapetklister" kan slänga sig i
väggen) begav jag mig hemåt. Ett antal negligerade samtal fick tas
itu med och ringas upp. En kvartersbutik fick besökas för inhandling
av några akutsaker. (Ibland måste jag låta min småländska snålhet
ta ett steg tillbaka. På grund av mitt ständiga "lägsta-pris-letande" läste
jag inte ordentligt på etiketten utan fick bita i det sura äpplet och raka
benen med manligt doftande raklödder.) Efter mina mer eller mindre
misslyckade inköp var det bara att pallra sig hem så fort som möjligt
och svida om inför en kväll hos F. Trevligt snack, pizza och en av de
bästa filmer jag någonsin sett: "Myrmobbaren". Galet vad vi skrattade.
Har ni möjlighet, se den! Ni kan omöjligtvis bli besvikna.
Nu måste jag sluta skriva detta egocentriska inlägg om min dag och
bege mig mot den alltid så inbjudande sängen, ty imorgon skola jag
tidigt uppstiga för att sjunga i kyrkan. Resten av eftermiddagen och
kvällen kommer att spenderas på biografen med min nya lärling, så
några nya inlägg innan kvällen lär det inte bli. Men man vet aldrig. ;)
Godnatt, gott folk.

Idag har det varit en galen dag, väldigt
svår att beskriva. Telefonen har ringt och
vibrerat hysteriskt alldeles för många gånger idag
av skumma anledningar. Samtalen har varit allt ifrån
underliga och svettframkallande till trevliga
och oväntade. Nu sitter jag i soffan och
pustar ut. Ska jag vika kläder som ska
skickas iväg med UFF eller ska jag ta reda
på om något uppbyggligt sker i någon av
stades kyrkor i afton?

Äh, jag hinner både och.
Trevlig helg.

Ibland kan man bli förvirrad. Det är i vart fall jag med
jämna mellanrum. Den här veckan har jag förskjuit
med en dag. Så igår trodde jag att det var tisdag och
idag är jag gång på gång övertygad om att det är onsdag.
Det är inte lätt det där, men det ligger i släkten. Som namn
till exempel, mer än ofta blir jag kallad något av mina
systrars namn - en dålig dag blir jag benämnd med
avlägsna släktingars namn. "Vad tror du, Gunborg?"

Ett annat exempel är i trafiken, om det är min kvinnliga
livgivare som kör så är det jag som är kartläsare.
Då kan det låta så här:

MKL: Nu ska vi vara på Vathultsvägen, vad står det på skylten?
Jag: Regeringsgatan.
MKL: Ja, det är ju nästan samma. Den tar vi.

En stund senare...

Jag: Ta vänster i Mångarebo
MKL: Nej, jag kör rakt igenom. Man kan inte alltid lita på kartan, man
          man får gå lite på ryggmärgen också.

Ytterligare en stund senare...

Läser jag på MKL:s egenskrivna karta att vi
ska "köra höger eller rakt fram i Hornbetan"

Frågan är vem som är den mest förvirrade?

Idag gick jag upp ovanligt tidigt, redan vid
sju drog jag mig ur sängen för att ta tag i
livet. Så när klockan var en stund efter elva
gjorde jag något, egentligen helt naturligt, men
som ändå inte har fallit mig in förut. Jag drack
"elvakaffe" utan egentlig anledning och utan att
ha besök som kräver koffein för att klara dagen.
På egen hand alltså, det låter ensamt och tragiskt
men var faktiskt riktigt trevligt och något man kanske
borde börja med? Det ger iallafall vuxenpoäng, eller
pensionärspoäng kanske är en mer korrekt benämning.
I övrigt så flyter livet på i maklig takt, jag tvättar, packar och
städar. Jag fullständigt älskar att ha något att sysselsätta
mig med hela dagen, om jag så önskar. Att inte ha något
att göra trivs jag inte med. Förövrigt så har jag numera
övergått till ett kontantkort hos Halebop. Så om ni får en
massa oväntade eller onödiga sms så är det bara jag
som försöker förbruka de 2998 sms jag har kvar till mitt
förfogande fram tills 3:e oktober. Det kommer aldrig gå.

Om någon skulle komma innanför dörren hos
mig idag skulle denna någon med största
sannolikhet hävda att min lägenhet är ett
enda stort kaos. Ja, men ett kontrollerat och
överskådligt kaos, skulle jag då svara. För en
lekman skulle det inte verka vara någon ordning
eller struktur på det hela, men jag har läget under
kontroll och vet var jag har mina grejer. Om någon
ännu inte har förstått vad jag dillar om så är det
självklart den begynnande flytten. Dammallergiker
ombedes vänligt men bestämt att i förväg meddela
besök så att jag hinner ta ett varv med dustsuckaren.
Övriga är mer än välkomna för ett spontant besök, kaffe finnes.

Mitt småländska hjärta till trots, idag har
det spenderats pengar. Efter lång tids
funderande och många om och men har
jag äntligen fått tummen ur och införskaffat
mig en ny laptop. Den är svart och funkar fint.
Nej, jag skojar bara, så dum är jag inte. Det är
en Packard Bell med bra rykte. Jag ska definitivt
inte gå in på detaljer utan bara buga och bocka
för V som har lagt ner massa tid och kraft på att
hjälpa mig hitta rätt i laptopsdjungeln.
På något besynnerligt sätt har jag lyckats med
konststycket att både installera datorn och få
igång ett fungerande internet. Helt otroligt.
Dagen har spenderats med goda vänner inne
i den stora staden vid Vätterns spets - det vill
säga Jönköping. Kul hade vi och ett kärt återseende
blev det när E dök upp. Härligt.
I afton har vi sett på film med stor utlovad gråtfaktor,
några tårar kom dock inte när jag insåg att jag redan
hade läst boken. Så kan det va, det var ju bra iallafall.
Nu kallar sannerligen sängen på mig då det imorgon
blir tidig uppgång för att ordna med kyrkkaffe. Det är känsla det.
Goder natten.

Japp, efter två veckor i 40 gradig värme är
vi återigen hemma. Vi har haft en alldeles
genomhärlig semester med absolut inga
måsten överhuvudtaget. Sova, äta, läsa,
sola, pruta,  bada, spatsera, vindsurfa,
reflektera, diskutera, debattera och bara njuta.
Efter tre timmars sömn i natt var vi lagom
möra och frusna när vi klev av planet i
förmiddags. Hjärnaktiviteten är inte på
topp kan man väl säga. Posten är sorterad,
räkningarna är betalda och delar av väskan
är uppackad - så det är med gott samvete
jag om en liten stund tänker försvinna in
i sömnens land i en mjuk säng bland
fluffiga kuddar. Nåde den som ringer
före tolv imorgon. Goder natten.

Hej halla, alla!
Vi lever, frodas och
mar bra. Det ar svettigt
varre har nere, men vi
tar det hela med ro - det
vill saga -> gor mest ingenting.
Vi njuter och mer an sa har
hinner jag inte skriva. Vi
aterkommer till SveaRike pa
tisdag och da utlovas uppdateringar.
Simma lugnt.

Japp, ni läste rätt --> det är återigen dags
för semester. Helt otroligt. Jag har lyckats
skrapa ihop mina fyra veckor. Enastående.
Två veckor med familjen blir det. Om bara
en sisådär tjugo minuter ger vi oss iväg
mot betydligt sydligare och varmare
breddgrader - närmare bestämt ön Djerba
i Tunisien. Vi ska sola, bada, uppgradera
kulturförrådet, njuta av livet och njuta av varandra.
Om två veckor är vi tillbaka och fit for fight.
Until next time - ride the big one.
Over and out.

Dagens "föredrag" gick bra och jag fick
fin respons från de som lyssnat. Nu
efteråt är jag trött och eftertänksam.
Hur mycket jag än älskar att få stå och
tala om de här underbara barnen så tar
det en hel del på en. Varje gång blir det
en känslomässig resa då man plötsligt
minns människor, samtal, dofter, röster,
händelser och möten som om det var igår.
Då slås man återigen av hur mycket man
saknar dem. Tro inte att jag gräver ner mig,
för det gör jag inte och det har jag ingen
nytta av, det gör inte deras liv bättre. Jag kan
inte, hur mycket jag än vill, vara hos dem just
nu och krama om dem så som man gjorde så
många gåner. Så under tiden får jag göra vad
jag kan, här där jag är, för att de ska ha det bra.
Berätta deras historia och på så sätt hjälpa dem
till ett nytt liv. Amagara masya.

Ledig lördag alltså, det har varit jätteskönt och
tämligen välbehövt efter en jobbvecka i relativt
högt tempo. Sov länge gjorde jag, mycket längre
än jag avsåg vilket resulterade i att jag missade
några av dagens planerade hållpunkter. Rackarns.
Förmiddagen mest flöt bort ända tills min kvinnliga
livgivare hörde av sig och ville bjuda hem mig på mat.
Det fick lite fart på mig vilket var bra. Efter härlig middag
hos livgivarna, (självklart underhölls jag utav Stampe och
Bruse) begav vi oss ut i regnet med destination morföräldrar.
Där blev det fika och trevligt prat innan jag skjutsades hem
i ruskvädret. Väl tillbaka i lägenheten hade jag lyckats fylla
på energinivån i kroppen och satte igång och pillade med
diverse saker som ska donas med. Papper och brev skulle
skrivas, efterarbete med lägret tas hand om och ett antal
häftklamrar dammsugas upp.
Imorgon är det återigen dags för ett par pass på den
alltid lika fabulösa biografen, de sista planerade
faktiskt. Undrar om det kommer kännas konstigt eller
om en avslappnad skön känsla kommer att infinna sig.

Goder natten.

Sista planerade dagen på hemtjänsten var bra, arbetet
flöt på, de flesta var glada och vi hade massa kul. Lite
vemodigt var det, men det känns ändå bra. Det har varit
en bra sommar. En liten stund innan jag slutade fick jag
en liten ''present'' utav en av mina gubbar. Han hade skrivit
en jättevacker dikt som han gav till mig. Jag blev alldeles
rörd och funderar allvarligt på att rama in den. Det är fantastiskt
hur ord kan komma till liv och liksom bli magiska.
Hemma i lägenheten sitter jag och är händig och kvinnlig,
jag klär om min strykbräda med ett nytt fräscht tyg. Det hela
gick väldigt bra till häftpistolen började protestera. Nu får
jag pausa och vänta på min manlige livgivare som ska
låna ut sin till mig. Det löser sig.
Om en knapp timme bär det iväg till Växjö. Vi hoppas på
trevligt väder och härliga pratstunder. Alternativt det mina
passagerare väntar på: smörig popmusik och sminkade smilfinkar.