Brada dagar.
Jag ar lite stressad idag och kan inte riktigt reda ut tankarna, jag vet att jag har skrivit forut att vi aker till Sudan pa tisdag morgon. Det ar jag, Elin, Marlene, Martin och Oskar som aker. Snalla, var med och be for oss. Det ar mycket som har kranglat och nagra saker som annu inte har lost sig, sa snalla be for oss, att allt gar bra.
Ola: Det var inga lugnande ord kanske, men jag kan iallafall saga att det inte ar till Darfur vi aker - utan till Yei, en liten liten stad som ligger sydavst om Juba i Sodra Sudan, nara gransen till Uganda.
Klykan: Jag maste erkanna att jag inte riktigt ar saker pa vem du ar, men jag blev valdigt glad for lanken! Den bilden gjorde min dag!
Carro: Kla pa dig ordentligt sa du inte blir sjuk!
Tills nasta gang, om tre veckor om vi har otur, ta hand om er och at for allt i varlden inte gul sno.
Countdown Mbarara
Ja, hej a ha vad tiden gar. Idag ar det exakt en vecka kvar till graduation. Examen kan man saga. Denna sista vecka ar packad med aktiviteter. Vi har fatt den delikata uppgiften att satta ihop ett en timmes drama med dans o musik pa fyra dagar. Dramat ska berora kvinnomisshandel, orattvisa loner, barnarbete, manskliga rattigheter m.m Inte en liten uppgift att bemastra pa sa kort tid. Hujedamej. Och jag som tyckte det var jobbigt att satta upp musikalen i ettan. Naval, nu har vi nagra timmar ledigt och jag och Anna passar pa att smita undan en stund.Ata mat ute och se till att fa arenden gjorda. I eftermiddag ska vi ut pa door-to-door-evangelisation och ikvall ska vi visa film uppe pa Amagara masya.
Glad pask far jag inte glomma att saga heller. Hoppas ni alla har det bra och ater manga agg. Har kommer vi inte i narheten av att varken ata agg eller se fjadrar och sma barn utkladda till tanter. Missionsprojekt ska helgen alltsa fyllas av och det blir sakert bra.
Idag ar det aven exakt en manad kvar tills vi landar i Sverige, tiden gar sa fort. Men lite ar det ju kvar att gora innan vi ar tillbaka i kalla Norden. (Aven om ni tycker att det borjar bli varmt sa kan jag lova att jamfort med vadret har sa ar det kallt hos er.) Iallafall, vi aker till huvudstaden Kampala pa lordag nasta vecka och ar dar tills tisdagen den forsta april da jag, Elin, Marlene , Martin o Oskar flyger med MAF i ett litet cessna-plan till Sudan. Dar kommer vi va i tva veckor och dels praktisera pa ett statligt sjukhus men aven besoka nagra projekt som drivs av organisationen IAS. Det har strulat en del med var Sudanresa, men det verkar losa sig. Vi uppskattar forboner, helt latt kommer det nog inte bli. Huruvida jag kommer ha mojlighet till internet eller fungerande mobiltjanster aterstar att se.
Ikvall ska vi traffa grabbarna i gatubarnsprojektet Amagara masya (nytt liv) igen och det ska bli riktigt roligt. Ni kan inte forestalla er vilken forandring man kan se i deras liv redan. Det ar fantastiskoch jag ar sa tacksam att fa se, uppleva och delta i det arbetat. Hjalp oss att be for dessa grabbar och be att det ska ga bra att hjalpa dem hem till sina familjer igen och att de ska fa borja skolan. Vem vet, en av dem kanske ar landets nasta president?
Ater i civilisationen
Den grupp jag tillhor - Streams of life - har befunnit oss i de sodra delarna av Uganda i en liten by kallad Rushojwa som ligger bara nagra hundra meter ifran gransen till Rwanda. Ingen elektricitet, inget vatten och definitivt ingen tackning pa mobilen. Men harliga dagar har det varit. Vi har lagat mat: dvs skalat kassawa, matoke, kokat ris etc. Amanda har gjort korgar och jag fick fortroendet att flata ett hopprep (man flatade en flata utav ett rep) Jag har lart mig att ta mig in i ett sockerror med en panga (valdigt stor kniv) utan att hugga av fingrarna och vi har spelat yatsy. Jag som tidigare har totalvagrat detta spel for att jag aldrig forstatt tjusningen med det har spelat ett 20-tal omgangar varje dag. Fem dagar i en avlagsen by tillsammans med Amanda kan omvanda den hardaste av yatsymotstandare, det ar ett som ar sakert.
Vi har aven varit och besokt manniskor som bodde runtom i bergen och varit pa en skola och halsat pa. Med mera, med mera. Hojdpunkten for vara nyfunna afrikanska vanner var att under stjarnorna i oljelampornas sken dansa sma grodorna. Ojojoj.
Tiden rinner fort och jag hinner inte skriva mer, maste bara tillagga att jag har gjort olagliga saker nu tva dar i rad:
Igar var vi illegala invandrare i Rwanda nagra minuter och idag korde jag bil (!) (Man sitter pa hoger sida och kor pa den sida av vagen dar det ar minst hal)
Vinka till Rwanda.
Sjuka svenskheter.
nan pool blir det iallafall inte forran om tva veckor. ty pa torsdag i nasta vecka aker vi pa bypraktik. vi ar indelade i olika grupper pa fem personer i varje och ska under en veckas tid prova pa livet i en by pa den afrikanska landsbygden. jag vet inte mycket om byn jag ska till mer an att den ligger tva timmars resa harifran precis pa gransen till rwanda. be garna att det ska bli en bra vecka.
i onsdags hade vi svensk kulturkvall, darav dagens rubrik. vi gick bland annat igenom 'ett ar i sverige' oh jag och erica hade skrivit ihop en text om medel-svensson och dennes liv. det, for afrikanerna, konstigaste under kvallen var dels att dansa sma grodorna runt en midsommarstang gjord pa bananblad samt att lyssna till ett finstamt luciatag iforda myggnat. (man tager vad man haver) ikvall ar det dags for ugandierna att visa oss andra hur det egentligen ska ga till har. det lar bli dans och en hel del rumpskakande. och det vet vi alla att jag inte ar sa bekvam med. haha.
(passus, idag kommer jag varken in pa hotmail eller bilddagbok, forlat for alla mail jag inte hunnit/kunnat svara pa an)
jag tycker om er mycket och hoppas ni alla mar bra!
Tillbaka i Mbarara.
Hej kära vänner och bekanta!
Detta är ett på förhand skrivet blogginlägg, därav prickarna över våra svenska bokstäver. Det var en stund sen jag skrev och detta beror helt på att det var en stund sen jag hade möjlighet att få tillgång till Internet. Veckan har varit hektisk och hela tiden är det saker som ska göras eller platser som ska besökas.
För er som undrar hur resten av veckan på Moder Teresa var, kolla in http://www.resedagboken.se/ och sök reda på "Outlook 07/08" Där har varje grupp skrivit om sin vecka, så också jag.
Vi kom tillbaka till Mbarara i lördags kväll efter en fyra-fem timmar lång bussresa på mer eller mindre skumpiga vägar. På grund av platsbrist blev jag sittandes i mittgången hela resan, tack och lov hade jag min sovsäck att sitta på inklämd mellan människors packning. Efter en stund tyckte jag att det var något som vidrörde mig högt upp på utsidan av låret, men jag tänkte snabbt att 'nej du bara inbillar dig'. Efter en stund kom det tillbaka, men även denna gång tänkte jag att jag bara inbillade mig. Så vilade jag ögonen och slumrade nästan till, då denna vidröring åter kom tillbaka fast mycket starkare. Då ryckte jag till ganska kraftigt, varpå mannen på sätet till vänster om mig lade en lugnande hand på min axel, Don't worry, it's just my chicken. (Var inte orolig, det är bara mina hönor) Så pekade han ner framför sig, och dra på trissor, han hade alltså två hönor under sätet som tre gånger under resan hade pickat mig på rumpan. Många underliga saker försiggår här nere. Hahaha.
I söndags var vi tillbaka med gatubarn och hade förmiddagsmöte ihop med dem. Igår kom våra nya gästlärare, två advokater som arbetar för en kristen organisation här i Uganda. Så just nu går vi igenom barns rättigheter och andra intressanta saker.
Häromdan fick jag äta vaniljyoghurt, vilken smaksensation! Och i natt drömde jag om mörkt bröd på det sjukaste vis. Hur har ni det och vad gör ni? Är snön kvar? Idag har vi svettats något enormt, men rätt som det är kan det svänga om det till mest rigorösa ösregn. Men jag klagar inte, jag har hälsan, jag trivs och jag mår bra. Stora kramar.