På stående fot

Igår styrde vi som sagt kosan mot söder för ett besök hos släkten. Allt var som vanligt, tre tjejer inklämda som sillar i baksätet och en hund som ylar varje gång han ser en cyklist, precis som på den gamla goda tiden. Väl framme var det dags för många och långa kramar innan det var dags för mat. Vid bordet uppstod en hel del livliga diskussioner och utläggningar - precis som vanligt. Efter desserten kom  någon med förslaget att vi skulle spela minigolf så då bar det av igen. Väl på banan insåg vi chockartat att Bruse var riktigt hemma på det här med minigolf, något som även syntes på resultatet då hon korades till vinnare. Tipsen vi fick under spelets gång, såsom: ''Bli vän med bollen'' eller ''Spotta lite på henne, då brukar det gå bättre'', fungerade inte för mig iallafall som kom på en femte plats - sist. Bruse var som alltid härligt dryg och överlägsen över sin vinst, men fick igen det under eftermiddagsfikat då hon höll på att hoppa ur byxorna när tårtan började sjunga "Happy Birthday" för henne. What goes around comes around.
Idag är går allting väldigt sakta och om några timmar ska jag bege mig ner mot mina gamla igen. Förhoppningsvis kan de få fart på mig.

Veckan har gått fort, men den har vart härlig. Jag har jobbat en hel del, men har hunnit med en massa annat trevligt också. =) Summan av kardemumman är att det varit fullspäckat på dagordningen, därav den inte så frekventa uppdateringen av denna blogg... Imorgon är jag ledig och då ska familjen fara söderut för att hälsa på en kär släkting.
Att börja jobba igen har givit mig glädje över förväntan - jag stormtrivs med både arbetskamrater och vårdgivare. Jag förundras över alla tanter som håller stenhård koll på fotbolls-em. I personalrummet njuter jag av den avslappnade stämningen och närheten till skratten. Och sen kommer de här näst intill magiska stunderna när man får sitta brevid en riktigt gammal gammal dam och sjunga "Bred dina vida vingar" - det är obeskrivligt. Och en perfekt avslutning på en extraordinär vecka.

Idag har det varit en tuff morgon på jobbet. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man än anstränger sig, hur mycket man än ler eller hur snäll man än försöker vara - det duger ändå inte. En del blir aldrig nöjda och finner alltid något nytt (eller gammalt) att klaga på. Då är det tur att det finns mysiga tanter som ler tillbaka, bjuder på en jordgubbe och berättar historier om barnbarn eller svunna tider. Det är därför jag tycker om mitt jobb - all variation som bjuds. Den ena stunden är inte den andra lik. Det är därför det inte känns så jobbigt att jag ska vara på plats igen om ett par timmar.

Morgonen och större delen av dagen har spenderats nere på hemtjänsten. Intensivt i vissa lägen, men på det hela taget en ganska lugn morgon. Dock inte hos en av mina gubbar. Han är trevlig och han får oss att lukta gott. När han sprutar ett antal olika sorters parfym på morgonen ser han alltid till att vi hemtjänstbiträden får oss vår beskärda del. Idag blev det Hugo Boss. När jag sedan beger mig mot sovrummet för att bädda hans säng rusar plötsligt hans håriga svarta katt förbi och hoppar upp på fönsterbrädet. Jag tycker verkligen inte om katter. Speciellt inte när jag överraskas av dem. Tur att gubben inte hör så bra. Sen sitter kattskrället lurigt och iakttar mig medan jag bäddar sängen med det zebramönstrade överkastet, ungefär som om han bedömer mig och avgör huruvida han ska sätta klorna i mig. Hjärtat dunkade hårt i mitt bröst, andas in - andas ut. Låååångsamma rörelser. Är det ens så man ska gå tillväga? Nöjd med att ha klarat av bravaden pustar jag ut och vänder jag mig om för att snabbt gå ut ur rummet. Och drämmer till huvudet i taklampan. Den ja.

"Bli inte för optimistisk - ljuset i tunneln kan vara ett tåg."

Lägenheten är dammad. Golven är dammsugna. Toaletten doftar fräscht. Disken är diskad. Ugnen är rengjord. Handdukarna är bytta. Kvinnan är duschad. Smörgåstårtorna är garnerade. Extra-stolarna är hämtade från vinden. Jag är helt enkelt klar. Och med fyrtiofem minuter tillgodo.

Efter ett par timmars intensivt förberedande inför morgondagen har jag nu slagit mig ner i soffan med en stor mugg mjölk med kaffe (som C hade uttryckt det). Fötterna ömmar lite lätt och jag trycker mig bakåt mot de mjuka kuddarna. Jag inväntar kärleksfilm med Drew Barrymore på sexan. Det blir alldeles lagom ikväll.

Idag har jag varit ovanligt seg och oengagerad. Ludde kom vid kvart över sex imorse. Han hoppade upp i sängen och sen somnade vi om väldigt snabbt båda två. Upp igen vid åtta för att få ordning på sig själv innan det var dags för utbildningen i Persona - kommunens lönesystem. En halvtimme tog det, det var inte särskilt avancerade saker de skulle lära ut och jag (+Elin) tror att vem som helst av den ordinarie personalen likväl kunde ha informerat oss. Dock hade jag fått tilldelat mig ett riktigt kul lösenord till min inloggning. Haha.
Hemma i lägenheten väntade min trogne vän och vi slöade i soffan o slösurfade på nätet en bra stund innan vi begav oss på en rejäl promenad med slutdestination morföräldrar. Självklart kom regnet.
Nu på eftermiddagen har jag tagit tag i ett mina många sommarprojekt. Jag satte igång med operation rensa och sortera papper. Pärmar ska rensas och plats frigöras. Det blir bra. Små steg mot ett större mål. Det behöver inte vara svårare än så. Nu ska här handlas och jag ska börja förbereda maten vi ska ha imorgon. Trevlig kväll.

Trött och seg är jag efter ett par intensiva dagar. Nyhem var härligt, många bra möten och sköna människor. Missionsseminariet gick finfint. Jag har hunnit med att jobba en del också och det är skönt att det går snabbt att bli varm i kläderna igen. Gårdagskvällen var kul och den här morgonen var det flummigt i lokalen. Det är ett skönt gäng människor och jag har hopp om en härlig sommar. Nu har jag två dagar ledigt! Ludde är här och pockar på min uppmärksamhet. Dags att ta svängen runt sjön.

Igår fyllde min ömma moder år. Vi kidnappade henne brutalt. Hoppas det inte var alldeles för traumatiskt. Hon verkade glad iallafall. Idag är det dags att packa väskan och samla ihop sig för årets upplaga av Nyhemsveckan. Dock är jag bara där över ungdomshelgen och en liten sväng på måndagen. (Då det är ett missionsseminarie 14.30, där jag ska medverka och tala om gatubarnsprojektet Amagara masya. Missa inte det om ni har möjlighet att komma) I övrigt så startar mitt vikariat på måndag. Jag har mjukstartat lite med ett par inhopp, så det känns lugnt och sansat inför ''första'' dan. Herrklubben dock, har bokat om mig! Många var tydligen bortresta på onsdag så troligvis blir det en onsdag i juli istället. Har träffat några av herrarna i fråga och de är genuint intresserade av vad jag har att berätta så det känns ganska roligt. Nu ska här börjas packa lite och sen är det dags att traska bort till affären för diverse inköp. Hoppas ni får en härlig och lugn helg.

Idag har vi vart på roadtrip. Jag och mina morföräldrar, den gyllene trion. Vid tiotiden i morse åkte vi söderut för att besöka ett par släktingar. Trevligt men blååsigt. Efter hemkomsten runt halv sex var det återigen dags att ta tag i livet. Många telefonsamtal hanns med och jag kan med gott samvete lägga huvudet på kudden senare. Städas behövdes det också och detta gjordes med bravur. Skafferiet är genomgånget och urtorkat, murgrönan i fönstret har åter fått en vettig form och äntligen blev sofforna ordentligt dammsugna. Plockat, dammat, dummsugat och svabbat hela lägenheten har jag också hunnit. Nu sitter jag i soffan med tv:n på i bakgrunden och dricker ett glas jordgubbssaft. Kan det bli mer oskyldigt och töntigt? Troligtvis inte. Nåja, nu ska här surfas en stund innan det är dags att suga åt sig så mycket skönhetssömn som möjligt. Imorgon är en annan dag och fler saker ska hinnas med. Goder natten.

....in i minsta detalj för att den ska funka. Kläder som inte avslöjar hur varmt och svettigt det egentligen är. En klocka för att vara synkad med gänget samt hålla koll på hålltiderna. En väldigt lätt frukost för att spara plats för alla de måltider som ska intas. Det är självklart studenten jag talar om. Fyra hem ska besökas, tusen leenden ska blixtra och hundratals kramar delas ut. Det ska nog gå bra.

Nu är det officiellt. Den 18e juni ska jag tala på Herrklubben aka Gubbklubben.
Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Så var livet som vanligt igen. Konstigt. Inget springande till bussar. Ingen matoke. Inga förvirrade lärare. Inga åsnor eller myrinvasioner. Inga biståndsförkortningar. Inga sportkvällar och långa bastustunder. Inga spektakulära stjärnhimlar och inga skumpiga vägar. Outlook-året är slut och det är konstigt. Jag är på väg in i gamla gängor. Snart är ledigheten slut och jag ska börja jobba igen. Det är kallt ute och mitt golv behöver dammsugas. Kalendern börjar fyllas igen och telefonen går varm. Konstigt är vad det är.

Signaler går fram och en 10-årig pojk svarar.
- Hej, det är Madeleine, är X  hemma?
- Nej
- Va?
- Nej
- Vet du när han kommer hem?
- Efter jobbet.
- Okej, vet du när det är?
- Mellan sju och sex.