På stående fot

I allra högsta grad har det varit en besynnerlig lördag. Den började
relativt normalt, jag dammsög och städade toaletten. Men nånstans
mellan en utspilld kaffemugg och en promenad ner till den fabulösa
biografen började det gå utför. Fast det var inte förrän jag var framme
som de riktigt underliga sakerna började. Ett arbetspass som var
planerat att pågå i tre timmar förlängdes med 1,5 timmes övertid med
massa städ (föräldrar, håll koll på era barn. skaffa haklapp.) och diverse
tekniska missöden. Det var servrar som låg nere, en bildskärm som
levde sitt eget liv (det vill säga, sagt upp kontakten med datorn) och
faxapparaturer utan pedagogiska knappar eller medföljande manualer.
Trött och med klibbig läsk under skorna ("tapetklister" kan slänga sig i
väggen) begav jag mig hemåt. Ett antal negligerade samtal fick tas
itu med och ringas upp. En kvartersbutik fick besökas för inhandling
av några akutsaker. (Ibland måste jag låta min småländska snålhet
ta ett steg tillbaka. På grund av mitt ständiga "lägsta-pris-letande" läste
jag inte ordentligt på etiketten utan fick bita i det sura äpplet och raka
benen med manligt doftande raklödder.) Efter mina mer eller mindre
misslyckade inköp var det bara att pallra sig hem så fort som möjligt
och svida om inför en kväll hos F. Trevligt snack, pizza och en av de
bästa filmer jag någonsin sett: "Myrmobbaren". Galet vad vi skrattade.
Har ni möjlighet, se den! Ni kan omöjligtvis bli besvikna.
Nu måste jag sluta skriva detta egocentriska inlägg om min dag och
bege mig mot den alltid så inbjudande sängen, ty imorgon skola jag
tidigt uppstiga för att sjunga i kyrkan. Resten av eftermiddagen och
kvällen kommer att spenderas på biografen med min nya lärling, så
några nya inlägg innan kvällen lär det inte bli. Men man vet aldrig. ;)
Godnatt, gott folk.