Sjuka svenskheter.

Nar jag och Anna lamnade Andrews for en stund sen slog det mig plotsligt att jag inte varit utanfor grindarna till vart compound sen i mandags. Det ar inte helt svart att bli lite isolerad. Tosen och jag tog en boda-boda (moped) till ett av hotellen utanfor stan med avsikten att steka oss i solen och svalka oss i stans enda pool en stund. Val framme informeras vi av vakterna att poolen ar 'under construction', ska va klar pa tisdag. Och da tanker alla som har nagon erfarenhet av afrikaner att, inte en chans, tidigast torsdag. For sa ar det, ingenting blir nagonsin den tid som ar bestamt eller planerat. Det ar faktiskt ganska komiskt ibland, haromdan sa jag att nar jag kommer hem till sverige kommer jag ha talamod till vad som helst. sa ar det nog.
nan pool blir det iallafall inte forran om tva veckor. ty pa torsdag i nasta vecka aker vi pa bypraktik. vi ar indelade i olika grupper pa fem personer i varje och ska under en veckas tid prova pa livet i en by pa den afrikanska landsbygden. jag vet inte mycket om byn jag ska till mer an att den ligger tva timmars resa harifran precis pa gransen till rwanda. be garna att det ska bli en bra vecka.
i onsdags hade vi svensk kulturkvall, darav dagens rubrik. vi gick bland annat igenom 'ett ar i sverige' oh jag och erica hade skrivit ihop en text om medel-svensson och dennes liv. det, for afrikanerna, konstigaste under kvallen var dels att dansa sma grodorna runt en midsommarstang gjord pa bananblad samt att lyssna till ett finstamt luciatag iforda myggnat. (man tager vad man haver) ikvall ar det dags for ugandierna att visa oss andra hur det egentligen ska ga till har. det lar bli dans och en hel del rumpskakande. och det vet vi alla att jag inte ar sa bekvam med. haha.

(passus, idag kommer jag varken in pa hotmail eller bilddagbok, forlat for alla mail jag inte hunnit/kunnat svara pa an)

jag tycker om er mycket och hoppas ni alla mar bra!

Hej Sverige!

Jag ar i Tanzania. Jag ar valbehallen och jag mar bra! Jag svettas som ett as, men det hor till.
Man svettas vare sig man vill eller inte. Kom fram vid ett-tiden i lordags och det hela var som att ga in i en
angbastu med kladerna pa. Helskumt, dessutom spelade de julmusik. Allas bagage var framme, trangde
in oss i tva minibussar - packning och folk tatt ihop.

Vi bor pa Salvation army i Dar es Salaam, det ar ett stort omrade och vi bor i sma betongstugor kan man
saga. Jag delar stuga med Erica och Julia. Julia har jag kommit annu narmre da vi ocksa delar samma sang och
myggnat. Flakten ar igang hela natten och later ungefar som en lastbil som gar pa tomgangskorning. Sangen ar skon och ikeas resekudde funkar fint. Det ar varmt och nan sovsack ar det inte tal om, helst skulle man sova
helt utan klader men det gar ju inte.
Toaletten ar spannande, haha, jag har gatt pa toa med en kackerlacka (tack for maglighten) och jag har duschat med en bautalarv (tank lejonkungen-slemmigt men mattande)

Igar efter det tre timmar langa vittnesbordsmoten (tjugo pers typ sprang fram for att vittna och alla var ruskigt detaljerade och langdragna) Efter motet akte vi pa en entimmes bussresa mot stranden - bada!
Pa vagen stannade vi och k;pte farsk frukt: vet ni hur gott farsk mango smakar?! Underbart!
Jag o Roland gick in pa ett snabbkop vid vagkanten. Roland sa hur jag skulle saga nagra kopfraser pa swahili,
mannen bakom disken beromde mig for min goda swahili och fragde sen Roland om han inte kunde lamna mig
i affarn sa skulle den afrikanske mannen lara mig mer swahili. Inte en chans.
Framme vid stranden fick jag varldens chock, vi var pa ett hotell. Betalade lite intrade och gick in i paradiset.
Tank de sidor i resekatalogen som man tittar pa o drommer om men vet att man inte kommer uppleva - dar var vi.
Fantastiskt.
Min hud ar konstant klibbig och tackt av manga lageringrodd smuts. Haha. Men fargen borjar sakta men sakert
framtrada, solbrannan alltsa.

Bloggtorkan slår till igen.




Återigen sitter jag här, reflekterar över livet och inser
snabbt att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag.
Det är mycket som händer i livet för tillfället,
många deadlines, många bollar att ha i luften,
långa dagar fyllda till bristningsgränsen och en
trötthet som övergår mitt förstånd. Nacken ömmar
och ögonen svider lite lätt. Ljusen brinner fortfarande
men sällskapet har gått. Tv:n skralar i bakgrunden,
replikerna är snabba och humorn är låg. Alldeles lagom
en kväll som denna. Läroböckerna ligger uppslagna
på bordet och pockar på min uppmärksamhet.
Tankar och funderingar kring livet springer stafett
i mitt huvud, en kvällspromenad i höstmörkret skingrar
tankarna bättre än något annat. Imorgon är det nya tag,
nya utmaningar, nya funderingar, nya förutsättningar,
nya människor att möta och nya saker att företa sig.
Med rätt inställning kan det bli helt fantastiskt.



Testing, testing...

Unik

       UNIK
Grattis! Du har lyckats! Du har inte fastnat i Svensson-fällan, men du har inte heller lurats att skilja dig från mängden genom att apa efter alla andra som försöker skilja sig från mängden. Du är helt enkelt unik! Fira med en riktig brakmiddag, ett pyjamasparty, eller några omgångar rektal ägglöpning.

Blev du själv sugen på att utforska ditt sinne? -->  
http://peterman.se/humor/personlighetstest/


Bättringsvägen.

Efter två dagars näst intill medvetslöshet är
jag idag uppe på benen och har avverkat
första arbetsdagen efter semestern.
Nu är jag på G, på bättringsvägen.
Det kändes faktiskt riktigt bra,
en del människor har jag omedvetet saknat.
Dom sätter verkligen spår i hjärtat, tanterna.
Lunchade med F i konfektyrbutiken och L2 kom
även hon på oväntat besök, ruskigt trevligt må jag säga.

Jag vet inte om det är på grund av den stundande resan som
gör att jag har varit extra glad i sällskap med nära o kära,
jag känner lycka av de små sakerna i livet. Kanske är det så
att man värderar sitt liv högre när man vet att man snart ska
lämna det, även om så bara för några månader?

Jag känner ett lugn inombords, och en lycka som inte kan
beskrivas. Jag har blivit välsignad med så mycket.
Jag funderar och drömmer. Livet blir vad jag gör det till.
Det ska bli fantastiskt, taggar du?

En sång av J. Timberlake träffade just rakt
i hjärtat. Jag fylls av förväntan.




"What we do in life echoes in eternity"



- Madde -




Ps. Bättringsvägen är förövrigt
den plats varvid jag tillbringade
tre kära år fyllda av musik o vänner.



Bloggtorka.

Ja det var en stund sen som jag publicerade mitt senaste inlägg. Inte mycket har egentligen förändrats, det regnar fortfarande - utan någon 'riktig' sommar i sikte. Och jag jobbar fortfarande på hemtjänsten.
Saker rullar på i en hiskelig takt och det är inte ofta man känner att man har en stund över för att formulera sina tankar i ord. Därav den senaste tidens bloggtorka.
Däremot finns det ljusa moln på den annars så mörka himlen, min nya hårddisk har anlänt. Allt går mycket fortare och jag är helnöjd. Jag måste bara klura ut hur jag ska få tag på ett par skrivprogram. Tips någon?
Nu har jag en del saker att ta itu med, mycket ska fixas. Många ögon håller koll.



"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att
lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka."
-Albert Einstein-




Madde.


Det vandrande tältet.

Ännu en slitsam kväll på hemtjänsten är avverkad. Och regnet bara öser ner...
Jag är fullkomligt slut i både kropp o själ, och jag ljuger inte när jag säger att
jag sannerligen inte är upplagd för en heldag imorgon igen på nämnda arbetsplats.
Att regnet fullkomligt vräker ner bättrar ju inte på humöret precis. Jag har gått omkring
ute i offentligheten med det närmsta till arbetskläder jag kommer - ett stort blått skynke som
kallas regnrock. Jag såg precis ut som ett vandrande tält.
Nu kom min manlige livgivare för att hämta sin utlånade dator.
Jag längtar efter min nya hårddisk.
Goder natten.



Madde.


Nästa hållplats; Parkgården.

Jag laddar för att ännu en kväll spendera några svettiga timmar på hemtjänsten. Det kan av flera orsaker bli en spännande afton, får uppdatera senare om hur utgången blev. Avgång blir det imorgon, över helgen drar jag till nordligare breddgrader, mullsjö. Ska på konferens ute i skogen, blir härligt det.  Idag kom jag på att jag inte visste hur jag ska bo eller hur jag ska färdas. Men några samtal hit och dit, och vips var det löst! En natt hos mellersta bocken bruse, en hos vänner och en kväll på tåget tillbaka till hemstaden. Kan nog bli en riktigt bra helg. Kul att träffa massa gamla vänner och lyssna på intressanta seminarier.
Nu måste jag rusa ner till stationen o köpa tågbiljett samt ett grattis-kort till mellanbocken som går ut nian imorgon.


Vi simmar alla i samma båt.
-Refaat El-Sayed-


Madde.

Ropa inte hej...

...förrän du kommit ut från bion. Ja så är det faktiskt, man tror att man ska få sluta vid en viss tid eller att man är klar med det som ska göras, men man ska alltså inte ropa hej förrän man stängt o låst om sig. Alltid är det nåt. Men nu har vi paus i välbehövliga tre veckor, något som både är väldigt skönt men också känns rysligt konstigt.
Skulle skicka iväg två filmer i måndags, inte mitt jobb men det hade blivit missat o jag fick rycka in, tre tunga lådor skulle baxas in i bagaget på morfars bil som han så vänligt lånat mig under en vecka. Fick hjälp med två av lådorna, men lyckades göra nåt illa i axeln när jag bar den tredje. Ajajaj.

Annars har veckan hittills bestått av massa jobb och planering av inköp till studenterna. Det är illa svårt. Hoppas dom blir nöjda och glada.
Humöret mitt är det inget fel på, men min hälsa bekymrar mig. Ska snart ringa ännu ett samtal till D.S.G.F och diskutera kroppsliga besvär och lära mig nya ord.
I eftermiddag bär det av till sydligare breddgrader, närmare bestämt Vrigstad, då det är dags för en första ledarsamling inför Långserumslägret som går av stapeln vecka 30 i sommar.

Nu, däremot är det dags att laga mat o sen gå o hämta min rena men ack så blöta tvätt nere i källaren.
Passa på o gå ut o njut av vädret idag...!


Madde.

Pumba, regnslask o girsågar.

Nyligen hemkommen från en fullspäckad morgon på hemtjänsten. Väldans mycket att göra men det gick bra, har lärt mig några nya saker, dock inget jag berättar om här av hänsyn till mina känsliga läsare.;)
Har ont i halva kroppen, på bion i onsdags rev jag upp en bit av armbågen, igår när jag städade klämde jag först fingret i en kökslåda och sen sprang jag in i girsågen som stod i hallen, idag är tån blå. (och jag skojar inte) Sist men inte minst så klämde jag återigen samma finger idag när jag skulle knäppa en säkerhetsgrej hos en vårdtagare. Hualigen, små problem, men ack så irriterande. Jag är evinnerligt tacksam till att girsågen har fått flytta hem till sin rättmätiga ägare, den vållade flertalet smärtsamma upplevelser under sin korta men intensiva vistelse i mitt enkla hem.

De senaste dagarnas väder, regn som knappt märks men som blöter ner en totalt,  har fått mig att än mer längta tillbaka till varma, vackra Djerba. En nypressad fruktsmoothie nere på stranden vore inte fel...
Tillbaka till verkligheten. Suck.  Ikväll är det återigen dags att sälja biljetter o popcorn till folk med piratfeber, ska riva av lite pappersarbete innan dess och sen ska jag ta en låång välförtjänt dusch. Det kan nog bli en ganska bra dag ändå.


Lämna det bakomflutna framför dig.



Madde.


Sinnesro och trevligt sällskap.

Ikväll är min första lediga kväll på länge. Under dagen har jag gjort klart allt vad städning heter och jag kan med gott samvete luta mig tillbaka och bara ta det lugnt. Har tänt några ljus och börjar känna in stämningen. Snart får jag besök, vilket ska bli riktigt trevligt.
Hade ett par ärenden på stan, handlade lite för kvällen och sen in en snabbis på bion för att få en underskrft. Det var en fröjd att kunna gå igen efter ett par minuter utan att vara fläckig om händerna och utan att lukten av popcorn hunnit etsa sig fast i kläderna.
Nu ska jag sätta på en kanna kaffe...


Madde.

Tick tack.

Det är alldeles för många saker som gör mig nervig just nu. Stressen och pressen bygger på.
Jag går runt med en konstant nervös känsla i magen, och nej det är inte ett magsår.
Det är lite mycket i huvudet nu bara. Måtte jag hålla hela vägen.



Bli inte för optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg.



Piraterna protesterar.

Jobbade sent på bion igår, självklart krånglar maskinerna. Jag tror inte att det har varit en enda föreställning då vi visat Pirates som det inte har krånglat. Alltid är det nåt. Så idag har jag pratat lääänge med en av mina chefer, och vi kom fram till att filmen är sabbad och det finns inget att göra. Jag blir så trött.
På tal om trötthet, självklart ringde vikarieförmedlingen och störde mitt i skönhetssömnen (som iochförsig varken gör till eller från) och dum som jag är tackar jag ja till jobb och får snabbt som bara den hasta iväg och väcka mina älskade tanter. Låg kvar i sängen nån minut och funderade på vad jag gjort egentligen. Det är bio även ikväll och jag lär inte komma lindrigt undan, kan vara glad om jag är klar till elva. Och sen hemtjänst i ottan imorgon. Ack o ve.
Nu sitter jag här och försöker andas lugnt och ladda för kvällen. Ska laga lite mat och kanske ta ett varv med dammsugaren. Min kära vän F skickar över lite låtar med Salem Al Fakir, det lär göra min dag. :)

Madde

Gotta make a change.

Det blev ett tidigt uppstigande idag, min lediga dag till trots. Tandläkaren hade så vänligt planerat in mig bland de första besöken på morgonen. Han var så där jobbigt käck och äckligt morgonpigg som bara en tandläkare kan vara. Han ville gärna diskutera det misslyckade inköpet av telefoner till sin praktik, medan jag å andra sidan hellre bara låg där och gapade. Nåja, några hål var det lyckligtvis inte, så nån resa till Litauen blir inte av inom den närmsta tiden. Min vän på andra sidan havet sa att man kunde laga fyra tänder där till samma pris som för en undersökning här, och tandläkarna är det inget fel på. Jag vet, jag är sjukligt snål.

Bakade lite innan och fick fikabesök vilket var trevligt och jag har även varit på biblioteket en sväng. Ingen av de böcker jag ville låna fanns inne, men vad gjorde det när jag kunde låna en skiva av Tower of Power. På det hela har det varit en bra och ganska lugn dag. Min granne sitter ute på gräsmattan och ser in på mig, jag försöker att inte titta åt hans håll och bara uppträda allmänt normalt. Man känner sig så tillgjord när någon iakttar en.

För att vinna måste man våga riskera något. Det är en tanke som återkommit de senaste veckorna, och nu betalar det sig. Man måste kliva ur sin egna lilla låda ibland, doppa tårna i vattnet, sträcka sig ut i det okända. Tänk vad livet blir mer spännande.



Madde.

Som en grön eller en gul banan?

Hittade en länk till en sida där man kan testa hur många vuxenpoäng man har.
 www.vuxenpoäng.com
Min poäng blev 18,6 och det innebär tydligen att jag mognadsmässigt är 34,3. Se där.
Fick kommentaren att mitt test visar att jag måste tagga ner lite, att det kanske är dags att sälja bilen eller sluta använda ica-korten. (som jag förövrigt knappt använder.)
Sen fick jag fyra tips på saker jag borde göra för att minska min så kallade mognadsålder:
Börja dricka öl. (Glöm det)
Åk till Hultsfred, dvs festivalen, inte staden. (Nähä?)
Flytta ihop med några kompisar (Jag trivs bra här under korkeken)
Ge dina krukväxter till grannen. (Ja det vore nog klokt)

Nähä, jag stannar nog uppe i medelåldern, att vara tjugo verkar inte kul. :/
Hur många poäng fick du?

Skrämmande tankar.

Ibland är man rädd att allt ska brista.
Att man ska falla och landa hårt.
Att ingen hör och ingen ser.
Att man ligger begravd i ändlöst mörker utan att vara saknad.
Ja, golvet bakom bioduken är sannerligen bräckligt.

This could be nothing, but I'm willing to give it a try.

Idag har jag gjort något busigt. Något som inte alls är likt mig.
För några månader hade jag aldrig hittat på något så dumt.
Vet inte varför jag gjorde det egentligen, kanske för att jag inte har något att förlora.
Det blir säkert ingenting av det ändå. Men visst känns det lite spännande.

You light up my life

Att tålamod är en dygd är något jag påstått de senaste veckorna, och visst är det det. Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge. Och när jag nu har min alldeles egna laptop i knät kan jag inte känna annat än att det var värt denna tid av väntan. Tålamod är en dygd.

Det har varit en ruskigt intensiv helg, det känns verkligen i kroppen när man kommer hem och börjar slappna av. Helgen har snurrat på som bara den med intensiva arbetsturer, släktmiddagar, möten och härliga vänner. Det har varit bra, men det är skönt att komma hem till stillheten och få en chans att ta hand om sig själv lite. Mitt i allt virrvarr försöker jag hitta en balans i livet. Jag är så otroligt tacksam för de jag har runt om kring mig. Vänner och familj som alltid ställer upp och är där för en. Gamla tanter som får mitt hjärta att le. Ni sprider ljus när livet känns tungt. Jag älskar er alla.


Upp som en sol...

Jag är numera en fast anställd biografmaskinist. Det känns rysligt bra, även om det inte innebär några påtagliga förändringar för stunden. Inom kort kommer jag även få 'köra upp' inför en av mina chefer, lyckas det så kommer jag sedan stolt kunna visa upp ett maskinistkörkort. Det vore inte dumt.

Igår var på många sätt en härlig dag. Idag får jag vad jag förtjänar, men visst, det är min tur att bli sjuk. Jag har förunderligt nog klarat mig från både den ena och det andra under vintern, så jag borde inte klaga. Men visst är det trist. Att inte kunna arbeta gör mig oändligt rastlös. Tack min manlige livgivare för utlånandet av datorn.
Nu är det dags för tillfrisknandets A och O...

Tålamod är sannerligen en dygd.

Ja så kom bredbandet. Madde lockade fram sin tekniska sida och överraskande lätt kopplade hon in det. Så var det bara datorn. Den vägrar ansluta till internet. Ingen av mina tre tekniska riddare kunde klura ut vad felet var, mer än att det inte går att ha internet på den. Så nu sitter jag här o letar dator och betalar för ett abonnemang jag inte använder.
Ja, tålamod är sannerligen en dygd.

Tidigare inlägg