På stående fot

Nu börjar det hända grejer, många om och men
fram och tillbaka har det varit, men nu börjar det
hända saker. På söndag morgon börjar vår
guldgrävarresa till oljelandet i väst. Första
anhalten blir Bergen där vi gör en säkerhetskurs.
Sen får vi se vad som händer. Morgondagen
ligger i Guds hand. Ni som vill kan följa vårt
äventyr på resdagboken.se. Maddegaskar
finns även där, signa gärna upp er på maillistan
så håller ni er uppdaterade om vad som försiggår.
Med andra ord så är detta ett avsked, bloggen
kommer nu få sin efterlängtade vila. Vi får ringa
varandra istället. Kära vänner, ta hand om er.
Ride the big one. Over and out.

Inläggen här är inte så värst frekventa, men det
har ju sina uppenbara anledningar. För tillfället
har vi en mellanlandning hemma hos mina
livgivare. Mycket ska och har fixats och donats med.
Vi har fått många bud fram och tillbaka och det är inte
annat än att det snurrar i huvudet ibland. Det blir nog bra till slut.

Sista natten i lägenheten var igår, ikväll befinner
jag mig hos livgivarna och pustar ut lite. Imorgon
blir det slutstädning och därför har kvällen ägnats
åt uppladdning och lugn & ro. Min fantastiska moder
har lagat suverän mat åt oss de senaste dagarna, det
har sannerligen varit guld värt mitt i flyttstressen. Det
sista passet på bion har också genomförts och jag
känner att jag börjar se slutet på tunneln. Inom en
vecka eller två kommer vi förhoppningsvis befinna
oss på en båt på norskt farvatten för att förgylla våra
skrala plånböcker. ;)  Imorgon väntar som sagt
slutstädning, förmiddagsmöte samt ett härligt
tårtkalas hemma hos F. Det bådar för att bli en bra söndag.
Goder natten.

Igår hade vi en fantastisk kväll/natt
med Kirk Franklin. Vilken man!
Men nu är det tillbaka till den
hektiska verkligheten. Flytten är
i full gång och det är mycket som
ska göras. Bristande uppdateringar
av denna blogg skylles alltså på detta.
Hoppas ni har haft en skön vecka.
På återläsande.

I allra högsta grad har det varit en besynnerlig lördag. Den började
relativt normalt, jag dammsög och städade toaletten. Men nånstans
mellan en utspilld kaffemugg och en promenad ner till den fabulösa
biografen började det gå utför. Fast det var inte förrän jag var framme
som de riktigt underliga sakerna började. Ett arbetspass som var
planerat att pågå i tre timmar förlängdes med 1,5 timmes övertid med
massa städ (föräldrar, håll koll på era barn. skaffa haklapp.) och diverse
tekniska missöden. Det var servrar som låg nere, en bildskärm som
levde sitt eget liv (det vill säga, sagt upp kontakten med datorn) och
faxapparaturer utan pedagogiska knappar eller medföljande manualer.
Trött och med klibbig läsk under skorna ("tapetklister" kan slänga sig i
väggen) begav jag mig hemåt. Ett antal negligerade samtal fick tas
itu med och ringas upp. En kvartersbutik fick besökas för inhandling
av några akutsaker. (Ibland måste jag låta min småländska snålhet
ta ett steg tillbaka. På grund av mitt ständiga "lägsta-pris-letande" läste
jag inte ordentligt på etiketten utan fick bita i det sura äpplet och raka
benen med manligt doftande raklödder.) Efter mina mer eller mindre
misslyckade inköp var det bara att pallra sig hem så fort som möjligt
och svida om inför en kväll hos F. Trevligt snack, pizza och en av de
bästa filmer jag någonsin sett: "Myrmobbaren". Galet vad vi skrattade.
Har ni möjlighet, se den! Ni kan omöjligtvis bli besvikna.
Nu måste jag sluta skriva detta egocentriska inlägg om min dag och
bege mig mot den alltid så inbjudande sängen, ty imorgon skola jag
tidigt uppstiga för att sjunga i kyrkan. Resten av eftermiddagen och
kvällen kommer att spenderas på biografen med min nya lärling, så
några nya inlägg innan kvällen lär det inte bli. Men man vet aldrig. ;)
Godnatt, gott folk.

Idag har det varit en galen dag, väldigt
svår att beskriva. Telefonen har ringt och
vibrerat hysteriskt alldeles för många gånger idag
av skumma anledningar. Samtalen har varit allt ifrån
underliga och svettframkallande till trevliga
och oväntade. Nu sitter jag i soffan och
pustar ut. Ska jag vika kläder som ska
skickas iväg med UFF eller ska jag ta reda
på om något uppbyggligt sker i någon av
stades kyrkor i afton?

Äh, jag hinner både och.
Trevlig helg.

Ibland kan man bli förvirrad. Det är i vart fall jag med
jämna mellanrum. Den här veckan har jag förskjuit
med en dag. Så igår trodde jag att det var tisdag och
idag är jag gång på gång övertygad om att det är onsdag.
Det är inte lätt det där, men det ligger i släkten. Som namn
till exempel, mer än ofta blir jag kallad något av mina
systrars namn - en dålig dag blir jag benämnd med
avlägsna släktingars namn. "Vad tror du, Gunborg?"

Ett annat exempel är i trafiken, om det är min kvinnliga
livgivare som kör så är det jag som är kartläsare.
Då kan det låta så här:

MKL: Nu ska vi vara på Vathultsvägen, vad står det på skylten?
Jag: Regeringsgatan.
MKL: Ja, det är ju nästan samma. Den tar vi.

En stund senare...

Jag: Ta vänster i Mångarebo
MKL: Nej, jag kör rakt igenom. Man kan inte alltid lita på kartan, man
          man får gå lite på ryggmärgen också.

Ytterligare en stund senare...

Läser jag på MKL:s egenskrivna karta att vi
ska "köra höger eller rakt fram i Hornbetan"

Frågan är vem som är den mest förvirrade?

Idag gick jag upp ovanligt tidigt, redan vid
sju drog jag mig ur sängen för att ta tag i
livet. Så när klockan var en stund efter elva
gjorde jag något, egentligen helt naturligt, men
som ändå inte har fallit mig in förut. Jag drack
"elvakaffe" utan egentlig anledning och utan att
ha besök som kräver koffein för att klara dagen.
På egen hand alltså, det låter ensamt och tragiskt
men var faktiskt riktigt trevligt och något man kanske
borde börja med? Det ger iallafall vuxenpoäng, eller
pensionärspoäng kanske är en mer korrekt benämning.
I övrigt så flyter livet på i maklig takt, jag tvättar, packar och
städar. Jag fullständigt älskar att ha något att sysselsätta
mig med hela dagen, om jag så önskar. Att inte ha något
att göra trivs jag inte med. Förövrigt så har jag numera
övergått till ett kontantkort hos Halebop. Så om ni får en
massa oväntade eller onödiga sms så är det bara jag
som försöker förbruka de 2998 sms jag har kvar till mitt
förfogande fram tills 3:e oktober. Det kommer aldrig gå.

Om någon skulle komma innanför dörren hos
mig idag skulle denna någon med största
sannolikhet hävda att min lägenhet är ett
enda stort kaos. Ja, men ett kontrollerat och
överskådligt kaos, skulle jag då svara. För en
lekman skulle det inte verka vara någon ordning
eller struktur på det hela, men jag har läget under
kontroll och vet var jag har mina grejer. Om någon
ännu inte har förstått vad jag dillar om så är det
självklart den begynnande flytten. Dammallergiker
ombedes vänligt men bestämt att i förväg meddela
besök så att jag hinner ta ett varv med dustsuckaren.
Övriga är mer än välkomna för ett spontant besök, kaffe finnes.