Som ett djur i bur, fast pa barnhem.
Det blev ett glatt aterseende med de barn som jag minns sen vi var dar sist och en del nya barn hade tillkommit. Bland annat John, kanske ett och ett halvt ar gammal, fullt frisk och helt underbar - i lordags lamnade hans mamma honom i en av stans bussar. Nagon lamnade in honom hos polisen som sedan kom med honom till barnhemmet.
Idag har vi aterigen tvattat massa klader. Nagra av kvinnorna som jobbar dar (inte nunnorna) har visat oss runt. Och sen har de lart mig att skala kassawa, en slags rotfrukt. Det var stor kokskniv vid varm brasa, inte en liten fin potatisskalare ute i fina vadret (som det kan vara en bra svensk sommar)
Sist vi svenskar var pa barnhemmet (det har har jag berattat om tidigare) sa kopte vi leksaker at dem, de var namligen totalt sysslolosa. Barnforvaring - som djur i bur, fast pa barnhem. Igar nar vi kom tillbaka (jag som enda svensk) sag jag inte skymten av en enda leksak. Idag fragade jag ratt ut en av nunnorna var de var. Hon pastod att barnen hade tagit sonder dem. Det tror jag personligen inte pa for ett ogonblick. 'Det ar handikappade barn de tar sonder allting' Kirabo sa da at henne at imorgon vill vi se barnen leka med leksakerna, vare sig de ar trasiga eller inte. Vi far se hur det blir. Det var inga leksaker av dalig kvalite,samtidigt: skulle en nunna ljuga en rakt upp i ansiktet? A andra sidan har jag fatt hora saker om dem som tyvarr inte staller dem i sa bra dager.Men det ar inget jag ska hava ur mig har. Be for dem.
Vi ska vara kvar pa barnhemmet i tva dagar till. Pa torsdag kvall ska vi traffa hela klassen igen har i Kampala. Pa fredag ska vi besoka sjukhuset Mildmay, speciellt avsett for barn doende i AIDS. Pa lordag formiddag ska vi besoka annu en organisation och sen nan gang lordag kvall ska vi va tillbaka i Mbarara.
Namnde jag att jag i skrivande stund ar helt mol allena i stora Kampala. Att mina vanner och jag gatt skilda vagar for ett par timmar. Och att jag om en stund pa egen hand ska forsoka hitta tillbaka till taxiparken och sen aka ut till fororten. Ja, det lar bli spannande. Det ar varmt och fint vader. Imorgon har jag lofte om swimmingpool. Det blir harligt. Vi badade aldrig i sondags. Visste ni forresten att avokados vaxer pa trad? Joys familj har ett pa tradgarden. Hur mar ni?
Josse: Jag lyckades balansera den ja, men jag holl i med en hand. Bildbevis finnes.
Uppdateringar!
Pa sondag efter gudstjansten i The Redeemed of the Lord evangelistic church ar vi lediga. Och da ska det BADAS! For tolv kronor far vi tillgang till solstol och pool vid ett av huvudstadens hotell. Harligt! Langtan efter vatten ar enorm i mitt inre!
Det stora hustrutestet, del tva.
Pa kvallen nar vi kommit tillbaka till Andrews skaffade jag mig ytterligare nagra poang genom att laga ett par skor som hade spruckit i sommen. Det ser ljust ut det har. Jag kanske stannar och gifter mig med en afrikan. Njae, det lar nog inte handa. Innocent har informerat mig att nasta deltest blir att ga och hamta 20 liter vatten och bara det en bra bit. Jaja. Skam den som ger sig.
Idag nar jag suttit en stund vid mitt andningshal med mp3:n i oronen, (Ett stalle jag hittat dit ingen annan gar och man kan fa vara ifred en stund) dok det plotsligt upp ett litet morkt huvud. En liten Melissa pa fem ar bestamde sig for att skaffa en ny van. Hon talade flytande engelska och vi blev sittandes i en halvtimme. Och hon pratade, och pratade och pratade. ''Vill du bli svart?'' sa hon plotsligt. ''Jag kan gora dig svart'' Okej svarade jag. Sa strackte hon ut sin arm och borjade gnugga den mot min. Sen sa hon:'' Imorgon nar du vaknar kommer du vara svart, svart, svart'' Harliga barn finns det gott om har nere...
Det var alldeles for lange sen vi sags...
Och det var alldeles for lange sen jag skrev. En vecka har gatt och mycket har hant. Jag kom ju hem fran sjukhuset i mandags, nagot battre men inte helt aterstalld. Det vet ni. Men sen lag jag dackad i tva dagar, tog mig bara ur sangen korta stunder for att ga pa toa. Den mat jag fick i mig fick jag serverad pa sangen och manga manniskor stack in huvudet under dagarna for att se hur det var stallt med mig. Standardfrasen var: ''You'll be fine.''
Sen i torsdags lyckades jag delta i lektionerna nastan hela dagen och i fredags var jag med hela tiden. Forutom lektioner var vi aven ivag och besokte ett aids-kvinno-projekt. Sen skulle vi hjalpa dem ''med lite grejer'', halva gruppen sadde fron i sma burkar och resten stadade det stora fyrvaningskompelxet dar de huserade. Det var skitigt ma jag saga, och inte var vi forvantade oss heller. Det var sannerligen en upplevelse att forsoka hantera vad de kallar en mopp.
I helgen har vi spenderat mycket tid ihop med gatubarnen. Nursie Madde tog med sjukvardsgrejerna och Anna assisterade vackert. Barnen borjar kanna igen oss och lara sig namn och det ar roligt. Vi bygger relationer, vilket kommer gora det sa mycket svarare att lamna om nagra veckor. Men det ar vart det, och jag trivs verkligen har nere. (Dock tanker jag mycket pa er, tro inget annat)
I sondags (igar) var vi pa Amagara masya (nytt liv), huset dar nagra av barnen bor och hade barnmote. Jag predikade om den forlorade sonen med hjalp av flanobilder. Det gick riktigt bra och vi lyckades halla barnens uppmarksamhet en lang stund.
Idag har vi, hor och hapna, ledig dag och vi passar pa att besoka stan en stund. Vad som hander i veckan vet jag ingenting om...
Hur har ni det? Har ni halsan och mar bra?
Kram
Ps. Tack for alla forboner och halsningar. De har varmt mitt innersta. <3
Halsouppdatering
For er som inte redan ar informerade kan jag beratta att aventyret borjade i lordags da jag pa formiddagen svimmade. Vi var i parken tillsammans med gatubarnen, jag hade huvudvark och madde illa (trodde det berodde pa vadret) men ratt som det var sa svartnade allt och jag tuppade av. Sen var jag relativt pigg under dagen sa vi trodde att jag fatt lite solsting eller var allmant paverkad av askvadret. Nar jag sedan under kvallsbonen foll ihop igen klarade jag inte att resa mig igen och det beslutades att jag skulle till sjukhuset.
Val pa sjukhuset fick jag en grundlig halsokontroll och ett antal tester gjordes. Flertalet nalar anvandes men jag var duktig. (Jag ar ruskigt radd for allt vad sprutor heter) Med misstanke om malaria blev jag inskriven och fick komma upp pa avdelning, eget rum. Jag var forovrigt pa ett privatagt sjukhus, sa det var inte alls lika illa som det sjukhus jag berattat om i tidigare inlagg. Nar lakaren aterkom efter ett par timmar kunde han meddela att jag inte bara hade malaria utan aven en bakteriell infektion. (Troligen orsakad av saret pa knat) Jackpot alltsa. Sen gick det fort, och jag minns inte alls allting som hande, varken under dagen eller kvallen. Men jag fick iallafall dropp och diverse andra vatskor insprutade i min kropp.
Amanda och Erica bodde hos mig och spelade yatsy dagarna i anda. Folk sprang in och ut mest hela tiden och kollade droppet, stadade rummet eller fragade efter tomflaskor. Pa natterna turades Amanda och Erica om med att stalla klockan och ga upp och forsoka fa mig att dricka. Biverkningarna skulle bli tusen ganger varre om jag inte drack sota drycker regelbundet. Under tva inladga dygn hade jag fyra olika lakare. Den forsta sa att jag hade malaria. Den andre som kom dagen efter havdade att jag inte alls hade malaria och avbrot behandlingen. Pa kvallen samma dag kom en tredje lakare och sa att jag visst hade malaria och startade behandling igen. En fjarde holl med om detta. Och idag pa morgonen kom lakaren, som pastatt att jag inte hade malaria, tillbaka och sa att 'jo, du har malaria.' Idag pa eftermiddagen blev jag utskriven, men foljande fem dagar ska jag knapra diverse piller mot mina akommor. (De ar vita, gula och bla - ser ut som lyckopiller) Jag ar alltsa utskriven, men inte friskforklarad. Dock ar jag vid gott mod och fortfarande paverkad av alla de droger de har sprutat i mig. Darav detta trassliga och osammanhangande inlagg.
Tack for alla forboner och halsningar, de har varmt mitt innersta. Nu nar jag har halsouppdaterat mig sjalv, hur ar det med er?
Det stora hustrutestet
Harom kvallen stod min arbetsgrupp och diskade efter maten da Prossie (en tjej fran uganda plotsligt utbrister)
-Maddie, I saw you wsahing your clothes the other day...
-Ok..
-Well, I didn't think Swedish people could do laundry by hand.
(Tystnad da jag inte vet vad jag ska svara)
-So I was surprised that you could.
Hahaha, det har ar en del av det stora hustrutestet. Och det verkar jag ha klarat. En annan del ar att laga mat med kvinnorna i koket. Det ar svettigt och valdigt annorlunda mot svensk matlagning, men ack sa kul att lara sig nya saker. Far se nar del tre kommer.
Det var under matlagningspasset som Prossie sa: First we boil the macaronies, then we fly...
Det ar namligen sa kara vanner, att afrikaner inte hor skillnad pa bokstaverna L och R. Sa de blandar dem hej vilt. Ibland blir det riktigt riktigt roligt.
Josse: Igar satt jag och pratade med en afrikansk grabb.
Och jag sa: Do you promise?
Han: I plomise.
Jag trodde jag skulle do av skratt.
Gatubarnen
Igar och i forrgar skrev jag tva jattelanga inlagg har och nar jag precis skulle skicka det sa lade internet av.
Trottsamt. Tyvarr har det inte sparats och jag kan inte minnas vad jag skrivit.
Igar var vi iallafall mycket med gatubarnen. Forst gick vi ner till stan och fyllde pa
gatubarnsapoteket och sedan begav vi oss till parken vi brukar traffa dem i dagtid. Nar
jag kom dit sprack mitt ansikte upp i ett leende. Ni vet Edvard som jag berattat om,
killen med taggen i foten? Han var med de andra pojkarna och spelade fotboll! Han haltade
knappt och han log och pratade jattemycket. Det gjorde mig verkligen glad.
Nar jag skulle boja mig ner och plocka upp lite plaster ur vaskan sa tappade j
ag ut en liten sedelbunt ur fickan. Jag tappade ca 7000 ugandiska shilling.
Det ar cirka 28 svenska kronor. Det ar en dryg halvarsavgift for ett barns
skolgang har. Jag fick tillbaka alltihop. Ett av barnen kom med dem.
En tio-arig pojke som bor pa gatan och som varje dag kampar for sin
overlevnad genom att leta efter mat, gav tillbaka vartenda ore. Det ar stort, riktigt stort.
Pa kvallen gick vi ut till dem igen. Vi tog med oss sjukvardsgrejerna
och lite mat. I totalt beckmorker gick vi genom staden, aktade oss for
den kaotiska trafiken. (Passus: I borjan kande jag mig valdigt obekvam
om nagon av grabbarna tog min hand nar vi gick pa stan. Igar kvall
var jag ack sa tacksam over en hand att halla.) Naval, vi gick genom
stan och kom tillslut fram till ett av de stallen dar barnen haller till.
Bakom nagra sopcontainrar inte langt fran stadens centrum, dar satt de
med en liten liten brasa gjord pa nagra kartongbitar och forsokte halla
varmen. (Sjalv hade jag pa mig jeans, riktiga skor, jacka o
halsduk - sa har ni en temperaturuppattning) Efter en liten stund
gick vi ner till det rum dom sover i ibland. Det var ungefar lika
stort som handikapptoaletten pa overvaningen i Nassjo Pingstkyrka.
Eller som halva mitt kok. Ett tiotal pojkar trangdes pa nagra fa
tunna, trasiga men framforallt skitiga skummadrasser. Nagon satt
lutad mot en hog sopor och forsokte sova. Vi gav dem maten vi hade
med oss, pratade lite med dem och bad tillsammans innan vi begav
oss hemat igen. Be for dessa barn.
Nagra av dem blev tagna av polisen for nagra dagar sen. De sitter
inlasta och blir inte val behandlade. Slagna. Den aldsta ar 17 ar.
Be for dem. Vi hoppas kunna fa hamta dem idag.
Idag pa eftermiddagen hade vi cultural diary (kulturellt samtal
kan man ocksa saga) Det var sannerligen en rolig upplevelse.
Mycket prat om mat och giftermal. Men inget slar den forsta fragan:
Tycker ni svenskar att det ar okej att slappa ut gaser infor folk?
Ar det en kulturell grej? Hahaha.
Kulturkrockar
Igar,sondag, var vi pa mote. Vi satt pa bakgarden till pastorns hus i gassande solsken i narmare fyra timmar. Jag laste ut Tredje mosebok mellan lovsangen och predikan. Mycket regler i den, Om en man tappar allt har pa hjassan ar han flintskallig, men han ar ren. Haha. Efter motet, som gav mig en rejal bonnabranna, blev vi bjudna pa mat. Mycket mat. Sannerligen stora portioner. Men inga bestick. Vi skulle ata med handerna. Haha. Vilken syn. Kandes inte jattenaturligt, och jag var inte snabbast, men langt ifran sloast. Pa eftermiddagen lag vi och sloade i hangmattan och delade kulturkrockar oss svenskar emellan. Det blir manga felsagningar under en dag. Pa kvallen hade Anna och Jennie gjort chokladbollar. Vilken frojd. Jag saknar grovt brod. Grovt brod och kanslan av att ha rena fotter.
Pa tal om rena saker. For nagra inlagg sen namnde jag att vi bara har kallvatten pa toan. Well, imorse skulle jag fa en kanna varmvatten att duscha med. Sa nar klockan ringde vid sex kom jag upp som ett skott ur sangen trots att jag inte sovit manga timmar. Ut i koket till de som var frukostansvariga, Can I have some warm water? We don't have any. Platt fall. Sa det blev kall dusch aven denna morgon.
I lordags var vi med gatubarnen. Mycket att gora. Ola, du har fragat vad jag ska gora med pengarna jag fick av er innan jag akte. Ar det okej om de gar till att inforskaffa mer saker till mitt och Innocents ''Gatubarnsapotek''? Skulle det kannas som ett valgorande andamal? Hoppas ni tycker det.
Tyvarr sa lyckas jag inte komma in pa hotmail idag, vet att jag hade nagra mail jag inte hunnit svara pa. Ursakta att det kommer droja ytterligare ett par dar.
Vad gor ni dar hemma? Har ni sno? Har ar det varmt som as, men jag klagar inte.
Pa aterlasande. Kram
Fjarde dagen
Lite gladare saker nu da, for allt ar inte daligt. Manniskorna som vi bor med ar valdigt trevliga och latta att umgas med. Lektionerna vi har haft denna vecka har varit evangelisation och kyrkoplantering med Pastor Kintu Paul. Det har verkligen varit jatteintressant och spannande att lyssna till.
Igar var vi ute pa outreach med gatubarnen. Vi skulle leka lekar med dem, men jag fick avsta pa grund av mitt kna. Van av ordning kanske undrar varfor jag i hela friden ens foljde med den langa strackan till parken? Jag ar envis som ett as. Eftersom jag inte kunde delta i lekarna sa begav jag och Innocent oss till en parkbank for att ge barnen some TLC - tender love and care, i form av sarrengoring, omplastring, kramar och uppmuntrande ord. Tre 'patienter' hade vi. En av killarna som kom rev upp en gammal sarskorpa med flit, Innocent fragade om han skulle rengora det at pojken, men da svarade han att han ville att jag skulle gora det. Vita flickan. Haha.
Sen hjalpte jag en annan pojke som vi hjalpte haromdan med att ta ut en stor tagg ur foten. Da han inte ager ett par skor hade plastret hade akt bort och saret, eller halet ar en mer korrekt formulering, var fyllt av grus och smuts. Pa med latexhandskar och fram med sprit och bomull. Tyvarr rackte det inte hela vagen, utan jag fick ta en liten kniv (liknande ett rakblad) och forsiktigt forsoka pilla ut grusbitarna. En stark pojke var det, klagade inte en enda gang. Jag ville fa honom att tanka pa andra saker sa jag pratade med honom under tiden och Innocent oversatte at mig. Jag fragade om hans namn och alder, Edvard 13 ar. Han gissade min alder. (16! Haha) Jag fragade honom vad hangjort under dagen, ingenting blev svaret, pa grund av foten. Da fragade jag honom vad han ska gora nar han blir bra i foten igen. "Da ska jag fortsatta att leta efter mat" Har sitter jag med en 13-arig pojke i knat som bor pa gatan, vid soptunnorna, vars enda sysselsattnig i livet ar att leta efter mat for dagen. Det ar svart att greppa.
Nar vi skulle ga tillbaka hem till Andrews house, hade resten av klassen redan gatt for det hade borjat skymma. Sa det var jag, Innocent, Martin och barnen. Egentligen borde jag nog ha varit radd, men barnens satt att behandla mig gjorde att jag kande mig helt trygg, trots morkret med alla dess faror. Jag visste inombords att den lille pojken som gick vid min sida inte skulle lata nagot handa mig. Medan vi gick sa en av gatupojkarna, genom Innocent, att han ska be for mig. Akta omsorg. Sen tog han min arm och hjalpte mig att halta upp for en liten backe. (Ja, jag gick iallafall en stund sjalv, om an langsamt.) Imorgon ska vi traffa gatubarnen igen, vi ska se till saren igen och se till att Edvard far ett par skor. Be for dem, att Gud ska beskydda dem och hjalpa dem att overleva dagen. Be ocksa for det arbete som kyrkan gor med dem. Vi ar pa gang att hyra ett hus dit pojkarna ska kunna komma. Be att Gud ska leda oss.
Nu maste jag sluta skriva, trots att det finns mkt mer att beratta, men jag vill hinna med att svara pa mail ocksa. Jag hoppas ni har det bra dar hemma. Jag alskar er. Kram