Det händer bara på bio.

Trogna och hängivna bloggläsare kanske kan dra sig till minnes att jag i tidigare inlägg
hävdat att det alltid är något som krånglar på bion. Denna helg är inte ett undantag.

Maskiner i viktklass sumo som står på snedden och behöver vridas under pågående
föreställning. Nedspolningsmaskiner som stänger av sig själva i farten och trasslar
ihop ett antal meter film. Film utan avisering som inte kommit fram som den ska.
Nya filmer som på föregående biograf inte blivit ihopklippta ordentligt som då sprutar
ut i maskinrummet när undertecknad maskinist ska spola upp den. En upprörd chef
som inte vill ge en hjälpande hand mitt i krisen och som aldrig kommer till sak.
Sa jag att jag dessutom att jag gjorde allt detta med feber i kroppen?

Författare okänd.

Lycka är inte sommar
Lycka är sol när det har regnat länge

Lycka är inte att segra
 Lycka är att göra sitt bästa

Lycka är inte ständig framgång
Lycka är att klara något man inte trodde att man kunde

Lycka är inte att ha allt
Lycka är att ha något att längta efter

Lycka är inte att vara modig
Lycka är att göra det man tycker är viktigt

Lycka är inte det man har gjort
Lycka är det man ska göra

Lycka är att lita på sig själv och ändå förstå att andra är lika viktiga



Kryssen utanför rutan.

Vilken makalös vecka. Jag säger då det.
Ett riktigt äventyr kryddat med många spännande
ingredienser. Jag har gjort ett antal kryss utanför
rutan, Det vill säga, saker man normalt inte gör.
Antingen saker man aldrig gjort, egentligen inte vill
eller saker man aldrig trodde man skulle våga. Gode värld.
Vill ni veta mer om veckan så är det resedagboken som gäller,
men den är ännu inte uppdaterad. Kanske finns där avslöjande
bilder redan till kvällen.

Idag är det dags för ännu ett kryss.
Vi har friluftsdag i skolan (som om vi inte vart ute tillräckligt), och
vid val av aktivitet fastnade jag vid något jag egentligen tycker är
ruskigt äckligt. Men jag ska sätta ännu ett kryss. Det här året ska
fyllas av olika slags kryss.


Friskt vågat, hälften vunnet.


Vad jag ska göra? Rensa fisk.


?

Inom kort kommer uppdateringen ni alla väntat på.
Did she survive?
Oh, yes indeed...

I will survive...!

Trött. Det är det rätta adjektivet att beskriva mig med för tillfället.
Alldeles för lite sömn och alldeles för många aktiviteter har
lett till att jag på fotografier från idag ser ut som en död säl.
Meningarna jag säger makes no sense, och jag kan inte
räkna enkel huvudräkning. Men bra har helgen ändå varit.

Imorgon bitti far vi söderut med klassen för en överlevnadskurs.
Mycket har varit hysch-hysch kring veckan, men vi vet att vi ska
lära oss att mura, svetsa och laga bilar och andra elfel.
Cyklar är nedfraktade, så det blir en hel del trampande,
och kompasser har skymtats, så det blir helt klart en
spännande vecka. Nämnde jag att vi ska tälta?
Om olyckan är framme kan jag stolt meddela att det
inte är någon fara, ty vi kan hjärt- och lungräddning.
Bloggstopp blir det under veckan som kommer,
håll till godo med gamla godbitar!


"Hösten är min favoritårstid i Los Angeles.
Att se fåglarna skifta färg och falla ner från träden."
-David Letterman-


Over and out...


Räven som slank ur näven.

Jag åkte dit. Föll för trycket. Jag är en alldeles för lätt nöt att knäcka.
Hon fick mig dit hon precis ville. En julklapp åt Stampe är beställd.
Stampe är för övrigt syster nummer tre i skaran, henne ska vi
kolla närmare på en annan gång.

Idag hade vi lektion med G.S ute i gräset!
Klarblå himmel. Inte ett moln så långt
ögat kan nå. Solen som värmer våra kinder.
Djupa samtal som berör, skakar om och ger
nya synsätt. Härlig dag, härliga möten,
härliga människor o härlig stämning.



"Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen
där du är - inte runt knuten."

Dagens i-landsdilemma

Jag har nu två kvällar i rad avvisat min jultidningsförsäljerska med motiveringen att det inte passar.
"Men kom gärna en annan kväll" 
Nu känner jag mig tvingad, tredje gången gillt, att köpa något.
Fast jag egentligen inte vill.
Ikväll slipper jag, för då är jag inte hemma. Men vad gör jag imorgon?
Någon med erfarenhet som vill ledsaga mig?
Hur gör jag för att slippa eller är jag nu tvingad att köpa? Vett o etikett?

Gather around children!

Nu är det dags. Listornas tid är här.
Gnugga geniknölarna, vässa pennorna och plita ner era önskningar.
Årets första jultidningsförsäljare har varit här!

Hjärtavtryck.

Vad än våra händer rör så lämnar vi fingeravtryck.
På väggar, möbler, dörrhandtag, böcker, papper - ja, allt!
Det är oundvikligt. Med vår beröring lämnar vi igenkänningstecken.

Vart jag än går idag önskar jag att jag också ska få lämna hjärtavtryck.
Avtryck av medkänsla, av förståelse och kärlek.
Avtryck av vänlighet och uppriktig omtanke.

Må mitt hjärta röra vid en ensam granne, en ledsen dotter,
en orolig mamma, en åldrande morfar.

Sänd mig ut idag att lämna hjärtavtryck. Och om någon säger;
"Jag kände din beröring" - må de också känna kärleken i mitt hjärta.

God morgon världen

En intensiv men härlig helg ligger bakom.
Många skratt men även en del tårar.
Spännande stunder och sköna människor.

Idag är det måndag - möjligheternas dag.
Jag har 86400 sekunder att ta vara på och att göra det bästa av.
Det blir vad man gör det till, och idag blir det bra.


"För att förstå värdet av en månad,
fråga modern till ett barn som fötts för tidigt

För att förstå värdet av en dag,
fråga den som bara har en dag kvar av semestern

För att förstå värdet av en timma,
fråga två nyförälskade personer som väntar på att få träffas

För att förstå värdet av en minut,
fråga den som just missade tåget

För att förstå värdet av en sekund,
fråga den som just undgick en bilolycka

För att förstå värdet av en millisekund,
fråga 100-meters löparen som fick silver."


Låt oss ta vara på den tid vi har, för vi vet
aldrig när vår stund är kommen.
Lämna hjärtavtryck vart du än går fram.


"What we do in life echoes in eternity"

-Madde-


Vår sjuka värld, del ett. (Our sick world, part one.)

En europeisk mjölkko får mer bistånd än
en människa söder om Sahara.
-
A european milking cow receives more financial aid than
a human being living south of Sahara.


På väg hem.

Vi står på bryggan och betraktar fartyget
som just lagt ut från hamnen. Det är dags
att påbörja den långa färden över havet.

Länge betraktar vi det ståtliga fartyget,
hennes fladdrande segel och vackra
skrov. Men ju längre tiden går, desto
mindre blir fartyget. Tillslut ser hon
bara ut som en vit prick där hav och
himmel möts. Precis när fartyget
försvinner vid horisonten säger vi
till varandra: "Nu är hon borta."

Men fartyget har bara försvunnit ur
vårt synfält. Fartyget är lika mäktigt
och ståtligt, lika mycket på väg mot
sin destination som det var när det
lämnade den trygga hamnen.
Det är ur vårt perspektiv fartyget
förminskas, inget annat. För just
när vi säger: "Nu är hon borta", finns
det andra som ser fartyget komma och
som med glada röster ropar:
"Nu kommer hon!"


Vi ses snart igen.