På stående fot

Ikväll är min första lediga kväll på länge. Under dagen har jag gjort klart allt vad städning heter och jag kan med gott samvete luta mig tillbaka och bara ta det lugnt. Har tänt några ljus och börjar känna in stämningen. Snart får jag besök, vilket ska bli riktigt trevligt.
Hade ett par ärenden på stan, handlade lite för kvällen och sen in en snabbis på bion för att få en underskrft. Det var en fröjd att kunna gå igen efter ett par minuter utan att vara fläckig om händerna och utan att lukten av popcorn hunnit etsa sig fast i kläderna.
Nu ska jag sätta på en kanna kaffe...


Madde.

Jag hoppar till och blir nervös varje gång mobilen ger ifrån sig ett ljud. Ingen framgång hittills.
Spänner mig inför alla saker som måste göras. Är just nu mitt inne i den så kallade veckostädningen, huvudet bultar och jag känner mig inte alls laddad för kvällens alla möten. Frågan är hur jag ska hinna med allt, ledordet är prioriteringar, något som jag inte alls är så bra på. Vill göra allt, vill hinna allt.
Har haft en trevlig morgon på hemtjänsten, aningens intensiv, men bra. En tant blev överlycklig när jag kom, hon sa att hon hade väntat på mig i flera veckor, nej hon är inte dement. Fick det fullständiga semesterschemat också, 81%, det känns bra. Ledig hela midsommarhelgen. :)
Funderar på alternativa vägar att gå till hösten om den nuvarande planen spricker. Har hittat något som intresserar mig, frågan är om det är något jag vågar satsa på. Vill inte förlora min fina lägenhet och det vete spörs om de båda går att kombinera, både rent praktiskt och ekonomiskt. Tål att tänkas på. För tillfället känns det som om jag bara trampar vatten vad gäller hösten.



Madde.

Jobbade sent på bion igår, självklart krånglar maskinerna. Jag tror inte att det har varit en enda föreställning då vi visat Pirates som det inte har krånglat. Alltid är det nåt. Så idag har jag pratat lääänge med en av mina chefer, och vi kom fram till att filmen är sabbad och det finns inget att göra. Jag blir så trött.
På tal om trötthet, självklart ringde vikarieförmedlingen och störde mitt i skönhetssömnen (som iochförsig varken gör till eller från) och dum som jag är tackar jag ja till jobb och får snabbt som bara den hasta iväg och väcka mina älskade tanter. Låg kvar i sängen nån minut och funderade på vad jag gjort egentligen. Det är bio även ikväll och jag lär inte komma lindrigt undan, kan vara glad om jag är klar till elva. Och sen hemtjänst i ottan imorgon. Ack o ve.
Nu sitter jag här och försöker andas lugnt och ladda för kvällen. Ska laga lite mat och kanske ta ett varv med dammsugaren. Min kära vän F skickar över lite låtar med Salem Al Fakir, det lär göra min dag. :)

Madde

Det blev ett tidigt uppstigande idag, min lediga dag till trots. Tandläkaren hade så vänligt planerat in mig bland de första besöken på morgonen. Han var så där jobbigt käck och äckligt morgonpigg som bara en tandläkare kan vara. Han ville gärna diskutera det misslyckade inköpet av telefoner till sin praktik, medan jag å andra sidan hellre bara låg där och gapade. Nåja, några hål var det lyckligtvis inte, så nån resa till Litauen blir inte av inom den närmsta tiden. Min vän på andra sidan havet sa att man kunde laga fyra tänder där till samma pris som för en undersökning här, och tandläkarna är det inget fel på. Jag vet, jag är sjukligt snål.

Bakade lite innan och fick fikabesök vilket var trevligt och jag har även varit på biblioteket en sväng. Ingen av de böcker jag ville låna fanns inne, men vad gjorde det när jag kunde låna en skiva av Tower of Power. På det hela har det varit en bra och ganska lugn dag. Min granne sitter ute på gräsmattan och ser in på mig, jag försöker att inte titta åt hans håll och bara uppträda allmänt normalt. Man känner sig så tillgjord när någon iakttar en.

För att vinna måste man våga riskera något. Det är en tanke som återkommit de senaste veckorna, och nu betalar det sig. Man måste kliva ur sin egna lilla låda ibland, doppa tårna i vattnet, sträcka sig ut i det okända. Tänk vad livet blir mer spännande.



Madde.

Blev påhoppad häromdan för att jag inte har uppdaterat min blogg på länge, och visst det är sant. Men under en så här lång paus hinner det hända så mycket, det har hänt jättemycket. Och då är det svårt att veta vad man ska plita ner eller inte.
Något som fortfarande surrar mycket i mitt huvud så är det ju den veckolånga vistelsen på den underbara ön Djerba. För den som inte har memorerat sin atlas så kan jag berätta att den ligger strax utanför Tunisien, själv hade jag inte koll när vi bokade resan som var ganska spontan.
Det blev en välbehövlig vila från allt annat i livet som surrar likt en mygga på jakt efter färskt blod. Hemsk bild. Härligt var det iallafall, god mat, härlig kultur och underbara människor. Dock fanns det en del rötägg, men de ska man inte ödsla energi på. Jag skulle kunna skriva tusen saker om resan, men det tar alldeles för mycket tid och plats att skriva ner här. Så tipset för den som vill veta mer är att komma förbi på en kaffe så kan jag ha diverse utläggningar om bilderna vi tog och berätta åtskilliga dråpliga historier om saker vi råkade ut för. Hilfe, hilfe är bara en av dem. ;)

Igår blev det fart i lägenheten, ty idag skulle lite släkt komma förbi på kaffe o morsdagstårta. Städat blev det, och gardinerna blev äntligen uppsatta. Min manlige livgivare var hygglig nog att hjälpa mig upp med fästena och satte dessutom upp min vackra kökslampa. Så nu är det här ombonat och det doftar mysigt efter kaffet.

I veckan som kommer ska jag tillbringa åtskilliga timmar med att visa Pirates of the caribbean nere på bion. Folk skräpar ner som aldrig förr. Tänk på det nästa gång du tycker det är kul att kasta popcorn i huvudet på folk inne i salongen, det är någon som ska städa upp det efter dig. Jag. :/

Until next time, Ride the big one...