Hey, big spender
det spenderats pengar. Efter lång tids
funderande och många om och men har
jag äntligen fått tummen ur och införskaffat
mig en ny laptop. Den är svart och funkar fint.
Nej, jag skojar bara, så dum är jag inte. Det är
en Packard Bell med bra rykte. Jag ska definitivt
inte gå in på detaljer utan bara buga och bocka
för V som har lagt ner massa tid och kraft på att
hjälpa mig hitta rätt i laptopsdjungeln.
På något besynnerligt sätt har jag lyckats med
konststycket att både installera datorn och få
igång ett fungerande internet. Helt otroligt.
Dagen har spenderats med goda vänner inne
i den stora staden vid Vätterns spets - det vill
säga Jönköping. Kul hade vi och ett kärt återseende
blev det när E dök upp. Härligt.
I afton har vi sett på film med stor utlovad gråtfaktor,
några tårar kom dock inte när jag insåg att jag redan
hade läst boken. Så kan det va, det var ju bra iallafall.
Nu kallar sannerligen sängen på mig då det imorgon
blir tidig uppgång för att ordna med kyrkkaffe. Det är känsla det.
Goder natten.
Madde!
Här är det verkligen möjligt att få en hyfsad överblick på ditt liv, utan att ha tillstymmelsen till personlig kontakt. Är det inte fantastiskt med den nya tekniken!
Jo, visst är det fint att få lite uppdateringar, men det skulle ju vara sjuhärdeles trevligt att träffa dig innan det penningstinna fjällfolket får dig i sina klor. Så sakteliga börjar jag förlika mig med att det blir en svår nöt att knäcka. När åker du? Ska du verkligen ut på böljan den blå?
Två veckor i Tunisien utan ett späckat schema låter välbehövligt för världens mest organiserade och tjänstvilliga kvinna. Det är många ungdomsledarlösa församlingar som skulle vilja sätta tänderna i dig. Och du skulle göra ett makalöst bra jobb, lite för bra kanske... Du får akta dig så att du inte blir uppäten av allt som ska göras. Vem ska axla din mantel på bion?
Hur hinner du med att både leva och skriva en blogg om livet?! Jag antar att det handlar om vilja och vanor. "Att inte ha tid" är en myt! Alla HAR tid, vi bara prioriterar den på olika saker.
Det är ganska få kommentarer på din blogg den senaste tiden, så jag tänkte kompensera det med en extra lång rackare. Själv så bär jag sedan tre veckor tillbaka den respektingivande titeln barn- och ungdomsledare. Rimforsa är mitt arbetsfält och Filadelfia- och Betelförsamlingarna är mina arbetsgivare. 75 lömska procent har jag till mitt förfogande. Det är lätt hänt att det skenar iväg. Speciellt när man trivs så bra i församlingen och får arbeta med så roliga, viktiga och spännande saker som jag gör. Jag ser också risken att jag kan förvandlas till en aktivitetsmaskin som ska spotta ur sig kvalitativ underhållning som roar för en stund men lämnar en tom klang efter sig. Lätt att glömma (tvivla på också) vem allt djupast handlar om... Tur att jag inte är ensam, utan omgiven av goda och kloka kollegor och vänner! Dessutom har jag ett fint kontor som jag kan sitta och känna mig viktig i.
Den dag du är färdig med att ta del av Norges högsta syfte (förse fattiga unga svenskar med feta stålar), tycker jag att du ska komma och hälsa på mig på Borgbackan 14 B. Det är ett avlångt, gammalt, vitputsat hus som för tankarna något till Bröderna Lejonhjärta. Ta med dig vänner och släkt, främlingar och lytta, så ställer vi till med ett te-party som heter duga!
Glid i frid!