Mbarara.
Vi ar framme i Mbarara och de flesta av oss mar bra. Forsta kvallen var vi som i chock. Hur ska vi kunna bo har i tva manader? Det roligaste var precis innan vi skulle ga av bussen, efter en sex timmar lang resa, och killarna passade pa att kramas for sista gangen pa tva manader. (Vi hade fatt hora att kroppskontakt mellan tjejer o killar var ett big no no.) Sa kliver jag av bussen och det forsta som hander: Hi, I'm Nicholas. Stor kram foljde. Kom som en total overraskning. Ja, forsta kvallen var det inte nan som var munter precis, som sagt. Jag sover i ett litet rum tillsammans med Julia och en tjej som heter Samalie. De ar trevliga bada tva och vi delar aven ett litet badrum, dock helt utan varmvatten. (Ni kan forestalla er hur det kanns att duscha iskallt klockan sex pa morgonen)
Sa hur ser vara dagar ut nu da? Frukosten borjar vid sju. Vitt brod, te o en banan. (En liten mini-banan, inte sana vi har i Sverige)Sen vid atta ar det morning devotion. Sen haller lektionerna pa fram till tre-tiden. Dock med raster med jamna mellanrum. Och fika. Tack Gud for fika. Te o mariekex.
Jag behover revidera previous pastaenden om att jag kommer komma hem utmarglad o med naringsbrist. Maten har ar fantastisk och vi bara alskar att antligen fa ata gronsaker igen.
Jag hinner inte skriva mkt idag, men tar mig tid till en uppdatering vad galler halsan. Den ar inte sa bra. Min forkylning ar pa vad att ge sig, men jag har slagit upp knat mitt. Det ar ett sar stort som en normal datamus. Kan man likna det vid det? Ar det en liknelse man forstar? Och jag haltar som ett as. Jag har nu tva dar i rad, vid olika tillfallen, blivit buren. Dagarnas hjalte ar Martin som under stadsutflykterna har lyft ner mig fran 'hoga' hojder sasom trappor o liknande. Samt burit mig pa rygg alternativt axlar i alla uppforsbackar. Vilken man. En eloge. Folk har tittat pa oss och bara skrattat. Det ar inte en vanlig syn har att man bar kvinnor pa detta vis, inte i Sverige heller, men det ar en annan sak. En man ropade: "Why are you carrying that old lady?" Det citatet far avsluta for idag. Det finns mkt mer att beratta. Forhoppningvis kan jag na internet imorgon. Jag har en afrikan sittandes bakom mig. Tur att han inte forstar svenska. Jag saknar att fa vara ensam ibland. Om ni tycker att detta ar ett osammanhangande inlagg sa beror det helt pa att min uppmarksamhet delats mellan msn, bloggen och att svara pa afrikanens alla fragor. Ja, han har ett namn, men det kan jag ju inte skriva nu, for han laser detta. Ha det sa bra alla kara vanner o bekanta. Pa aterlasande.
Sa hur ser vara dagar ut nu da? Frukosten borjar vid sju. Vitt brod, te o en banan. (En liten mini-banan, inte sana vi har i Sverige)Sen vid atta ar det morning devotion. Sen haller lektionerna pa fram till tre-tiden. Dock med raster med jamna mellanrum. Och fika. Tack Gud for fika. Te o mariekex.
Jag behover revidera previous pastaenden om att jag kommer komma hem utmarglad o med naringsbrist. Maten har ar fantastisk och vi bara alskar att antligen fa ata gronsaker igen.
Jag hinner inte skriva mkt idag, men tar mig tid till en uppdatering vad galler halsan. Den ar inte sa bra. Min forkylning ar pa vad att ge sig, men jag har slagit upp knat mitt. Det ar ett sar stort som en normal datamus. Kan man likna det vid det? Ar det en liknelse man forstar? Och jag haltar som ett as. Jag har nu tva dar i rad, vid olika tillfallen, blivit buren. Dagarnas hjalte ar Martin som under stadsutflykterna har lyft ner mig fran 'hoga' hojder sasom trappor o liknande. Samt burit mig pa rygg alternativt axlar i alla uppforsbackar. Vilken man. En eloge. Folk har tittat pa oss och bara skrattat. Det ar inte en vanlig syn har att man bar kvinnor pa detta vis, inte i Sverige heller, men det ar en annan sak. En man ropade: "Why are you carrying that old lady?" Det citatet far avsluta for idag. Det finns mkt mer att beratta. Forhoppningvis kan jag na internet imorgon. Jag har en afrikan sittandes bakom mig. Tur att han inte forstar svenska. Jag saknar att fa vara ensam ibland. Om ni tycker att detta ar ett osammanhangande inlagg sa beror det helt pa att min uppmarksamhet delats mellan msn, bloggen och att svara pa afrikanens alla fragor. Ja, han har ett namn, men det kan jag ju inte skriva nu, for han laser detta. Ha det sa bra alla kara vanner o bekanta. Pa aterlasande.
Fas tre, redo att paborjas
Idag paborjas fas tre. Om nagra timmar lamnar vi Ugandas huvudstad Kampala for att bege oss langt vasterut till staden Mbarara. Vart hem de kommande tva manaderna. Det ar med blandade kanslor ska val medges. Vi har ingen aning om hur undervisningen kommer va, hur vi ska bo, om vara nya klasskamrater kommer tycka om oss osv. Forhoppningvis kommer det iallafall bli en harligt larorik tid. Innan vi aker idag sa ska vi aka till en leksaksaffar och kopa saker till det barnhem jag berattade om i foregaende inlagg. De hade absolut ingenting sa vi kande allihop att vi ville hjalpa dem konkret pa nagot satt.
Personligen tar jag garna emot hjalp i forbon, da jag inte har varit sa pigg de senaste dagarna. Yrsel, matthet, huvudvark, de vanliga forkylningssymtomen - men de ar inte roliga att dras med harnere. I ovrigt ar det bra med oss alla.
Igar var vi pa ett 4,5 timmar langt mote. Och da var det en vad vi skulle kalla familjegudstjanst. De hade ett drama "The life of Joseph" Ni vet, grabben som blev sald av sina broder till Egypten. Den korde de, valdigt detaljerat och valdigt utdraget. Vi var ganska sloa efterat. Men som de sager pa swahili: Haraka, haraka - hainabaraka. Bradska, bradska - det finns ingen valsignelse i bradska.
Personligen tar jag garna emot hjalp i forbon, da jag inte har varit sa pigg de senaste dagarna. Yrsel, matthet, huvudvark, de vanliga forkylningssymtomen - men de ar inte roliga att dras med harnere. I ovrigt ar det bra med oss alla.
Igar var vi pa ett 4,5 timmar langt mote. Och da var det en vad vi skulle kalla familjegudstjanst. De hade ett drama "The life of Joseph" Ni vet, grabben som blev sald av sina broder till Egypten. Den korde de, valdigt detaljerat och valdigt utdraget. Vi var ganska sloa efterat. Men som de sager pa swahili: Haraka, haraka - hainabaraka. Bradska, bradska - det finns ingen valsignelse i bradska.
Framme i Uganda
Sannerligen ett kontrasternas land. Vi anlande efter manga om och men valbehallna igar kvall. Idag har vi besokt Sports outreach har i Kampala. Vi spelade fotboll med ett stort gang gatubarn som organisationen arbetar med. Eller jag spelade inte, ty idag har jag inte matt val. Var radd att jag dragit pa mig nat ordentligt, men nu pa kvallen sa mar jag battre. Det ar ju det som ar grejen, har nere kan nagot sa simpelt som en forkylning utvecklas till nagot mycket obehagligare.
Pa tal om obehagliga saker: minst en gang om dagen glommer jag att det ar vanstertrafik. Sa jag kliver ratt ut i gatan i tron om att jag ar saker, varpa en stackars afrikan vettskramt panikbromsar for mig och slanger sig pa tutan.
Nu pa eftermiddagen har vi besokt ett av Moder Teresas barnhem. Det ar svart att med ord beskriva vad vi fick se. Det gjorde ont i hjartat pa mig att se hur barnen tvingas leva utan minsta stimulering eller utvecklingsmojligheter. Det ar ren och skar forvaring. Barnen sover i sangar som star uppradade pa ett betonggolv med gropar. Vaggarna som omger dem ar kala. Barnen har inga leksaker sanar som pa en smutsig kramleksak som ligger pa marken. Ute skiner solen och det ar varmt. Barnen sitter alldeles blota av sitt eget urin, ingen har hunnit/velat/kunnat byta pa dem. Byta byxor alltsa, nagra underklader eller blojor finns inte till forfogande. Men barnen ler och de ar glada, trots att de sitter i rangliga slitna rullstolar och att kladerna de har pa sig for lange sen borde ha slangts. Grace, en liten tjej pa kanske tre ar med en lattare utvecklingsstorning, tar mig i handen och for mig runt pa omradet. Visar sin sangplats, later mig halsa pa sina lekkamrater och pekar pa faglarna i skyn. Hon ler, hon verkar lycklig. Hon varmer mitt hjarta.
Kontraster ja, om en stund ska vi bege oss till kinarestaurangen vi bokat bord pa, det vankas nudelsoppa for min del. Harlig kontrast till den annars inte sa ombytlig meny som bjuds oss. Det ar antingen kyckling o pommes eller kyckling o ris. Om man har riktig tur finns det bonor o ris. Vi kommer komma hem med en kraftig naringsbrist. Vi ater endast vitt brod och absolut inga gronsaker. Inte sa konstigt att man vissa dagar inte kanner sig pa topp. Jag langtar efter morkt brod.
Pa tal om obehagliga saker: minst en gang om dagen glommer jag att det ar vanstertrafik. Sa jag kliver ratt ut i gatan i tron om att jag ar saker, varpa en stackars afrikan vettskramt panikbromsar for mig och slanger sig pa tutan.
Nu pa eftermiddagen har vi besokt ett av Moder Teresas barnhem. Det ar svart att med ord beskriva vad vi fick se. Det gjorde ont i hjartat pa mig att se hur barnen tvingas leva utan minsta stimulering eller utvecklingsmojligheter. Det ar ren och skar forvaring. Barnen sover i sangar som star uppradade pa ett betonggolv med gropar. Vaggarna som omger dem ar kala. Barnen har inga leksaker sanar som pa en smutsig kramleksak som ligger pa marken. Ute skiner solen och det ar varmt. Barnen sitter alldeles blota av sitt eget urin, ingen har hunnit/velat/kunnat byta pa dem. Byta byxor alltsa, nagra underklader eller blojor finns inte till forfogande. Men barnen ler och de ar glada, trots att de sitter i rangliga slitna rullstolar och att kladerna de har pa sig for lange sen borde ha slangts. Grace, en liten tjej pa kanske tre ar med en lattare utvecklingsstorning, tar mig i handen och for mig runt pa omradet. Visar sin sangplats, later mig halsa pa sina lekkamrater och pekar pa faglarna i skyn. Hon ler, hon verkar lycklig. Hon varmer mitt hjarta.
Kontraster ja, om en stund ska vi bege oss till kinarestaurangen vi bokat bord pa, det vankas nudelsoppa for min del. Harlig kontrast till den annars inte sa ombytlig meny som bjuds oss. Det ar antingen kyckling o pommes eller kyckling o ris. Om man har riktig tur finns det bonor o ris. Vi kommer komma hem med en kraftig naringsbrist. Vi ater endast vitt brod och absolut inga gronsaker. Inte sa konstigt att man vissa dagar inte kanner sig pa topp. Jag langtar efter morkt brod.
Dags att byta land.
Ikvall bar det av. Vid halv atta lyfter planet som ska ta oss over gransen for att nagra timmar senare dimpa ner i Ugandas huvudstad Kampala. Hall tummarna och be en bon att bussar och plan ska halla hela vagen. Trafiken har nere ar ett enda kaos. Har jag namnt att det ar vanstertrafik? Det gor det hela aningens knepigare da man ska korsa vagen. Det galler att titta at ratt hall annars smaller det. Det sker valdigt manga trafikolyckor har nere, men an sa lange har vi varit skonade detta.
Igar hade vi ledig dag, sa aven denna vackra varma fredag. Vi har varit nere en svang pa stan och kopt mangojuice och kex, basfoda for oss har nere. Jag och Joel sitter och skriver for fullt och om nagra timmar ska vi ga bort och kaka pa ett av hotellen i narheten.
En del kanske funderar over vad vi ska gora i Kampala med tanke pa att vi kommer dit tidigare an beraknat. Det gor vi ocksa. Vi vet inte helt sakert an, Roland haller pa och fixar for fullt. Jag vet iallafall att vi ska folja med organisationen Sports outreach pa nagot event de ska halla. Jag far helt enkelt uppdatera nar jag vet.
Jag hade garna stannat en vecka till i Tanzania. Det ar ett land jag gillar. Men det ska bli skont att snart komma till Mbarara (om en vecka) och borja skapa sig en vardag. Nu har alla stallen som vi sovit pa minst tva natter kants som hemma. Det ar underligt hur snabbt man anpassar sig till en del saker. Jag kanske till och med kommer sakna mitt blodiga myggnat.
Igar hade vi ledig dag, sa aven denna vackra varma fredag. Vi har varit nere en svang pa stan och kopt mangojuice och kex, basfoda for oss har nere. Jag och Joel sitter och skriver for fullt och om nagra timmar ska vi ga bort och kaka pa ett av hotellen i narheten.
En del kanske funderar over vad vi ska gora i Kampala med tanke pa att vi kommer dit tidigare an beraknat. Det gor vi ocksa. Vi vet inte helt sakert an, Roland haller pa och fixar for fullt. Jag vet iallafall att vi ska folja med organisationen Sports outreach pa nagot event de ska halla. Jag far helt enkelt uppdatera nar jag vet.
Jag hade garna stannat en vecka till i Tanzania. Det ar ett land jag gillar. Men det ska bli skont att snart komma till Mbarara (om en vecka) och borja skapa sig en vardag. Nu har alla stallen som vi sovit pa minst tva natter kants som hemma. Det ar underligt hur snabbt man anpassar sig till en del saker. Jag kanske till och med kommer sakna mitt blodiga myggnat.
Ledig dag!
Gott folk, idag har vi ledig dag! Fritt fram att gora vad vi sjalva behagar! Jag och Oskar har borjat dagen med att belamra tva av hotellets tre datorer. Nojda. I skrivande stund forsoker jag ladda upp foton pa bilddagboken. Sok pa ''maddot'', forhoppningsvis funkar det. Om nan timme eller sa ska vi bege oss till masaiernas marknad, de saljer jattevackra hantverk. Det ar en frojd for ogat.
Nagot som daremot inte ar en frojd for ogat sa ar det mina smalben. Sedan i lordags har de varit tackta av ett antal bett. Fran okand avsandare. Jag ogillar tanken pa att nagon varit sa nara inpa mig utan min tillatelse. 34 marken har lamnats pa mitt vanstra ben och 8 pa det hogra. Idag har jag markt en synbar forbattring, skont. Daremot har jag blivit lite hes. Kan det manne bero pa de fyra duschar jag tvingats ta i kallvatten? Ovanpa det hade vi en blasig dag i kratern igar, sa det ar val inte jattekonstigt att kroppen reagerar.
Igar kvall var vi ute pa restaurang har i Arusha, at pizza! Ack vilken kansla! Det var verkligen gott. Nagot som gjorde saken annu battre var de fyra man som kom in i tajta zebra- och leopardtrikaer och utforde allehanda akrobatiska konster. For ovrigt ar jag tillbaka i rummet med det blodiga myggnatet. Kanns som hemma, det ar lustigt hur snabbt man anpassar sig, men alla stallen vi spenderar minst tva natter pa kanns som hemma. Jag langtar mer och mer efter Mbarara, dar vi kommer befinna oss i tva manader. Dar hoppas jag att man pa ett storre satt kommer kunna skapa sig ett slags hem och en vardag. Vi aker forovrigt till Uganda pa fredag kvall. Vi aker till huvudstaden Kampala och ar dar nagra dar innan vi aker till Mbarara, tyvarr vet jag inte nar vi aker dit.
Vad gor ni dar hemma? Jag saknar nagra uppdateringar. Men ar samtidigt hjartligt tacksam for de uppdateringar och halsningar som jag fatt. De varmer mitt hjarta. Ta hand om er alla.
Until next time, Ride the big one.
...
Jag ater fudge och tanker pa mormor.
Jag lyssnar pa I'm yours och tanker pa Isaacs harliga gitarrspel.
Jag stryker mina underklader och minns Linneas varnande ord.
Jag lyssnar till brolande asnar och saknar Bratte.
Jag lystrar till orden 'na halafu' och tanker pa Ola.
Jag ar skitig och gor manga otippade saker - den du Martin.
Jag ater banan och tanker pa Bjorn.
Jag ser pa Guds fantastiska stjarnhimmel och kanner mig valdigt liten men otroligt valsignad.
Jag lyssnar pa I'm yours och tanker pa Isaacs harliga gitarrspel.
Jag stryker mina underklader och minns Linneas varnande ord.
Jag lyssnar till brolande asnar och saknar Bratte.
Jag lystrar till orden 'na halafu' och tanker pa Ola.
Jag ar skitig och gor manga otippade saker - den du Martin.
Jag ater banan och tanker pa Bjorn.
Jag ser pa Guds fantastiska stjarnhimmel och kanner mig valdigt liten men otroligt valsignad.
Snart ar det jag som ar kung...!
Pa grund av min Lejonkungsinspirerade rubrik kan ni kanske ana att jag idag har varit pa safari. Vilken upplevelse! Fem och fem lastade vi in oss i landrovers. Vilken gladje att sitta pa eget sate och att for forsta gangen pa nara tre veckor anvanda bilbalte! Manga timmar har vi statt upp i bilen och beskadat Guds underbara natur. Manga fina kort knappte jag ocksa, det blir nagra jobbiga timmar ni far genomlida nar jag kommer hem igen.
Idag hinner jag inte skriva sa lange for jag har riktigt kort om tid och lang ko bakom mig. I skrivande stund ar vi i ett litet samhalle nara Ngorongoro som heter Karatu. Har ska vi bo i natt pa ett litet hostel. Imorgon aker vi till nationalparken Ngorongoro (idag var vi i Lake Manyara) Och imorgon kvall, om jag inte minns fel sa aker vi tillbaka till Arusha. Hostelet vi bor pa i Arusha ar spannande, eller det kanske mest ar mitt myggnat som ar det. Fullt av hal och blodflackar (!) Men an sa lange ingen malaria. Pa natterna ar det en padda som haller oss vakna. Den later som nagon som snarkar vaaaldigt hogt och stressat, typ hyperventilerat snark. Jag lovar att det later nagra decibel hogre an vad ni forestaller er nu. Jag overdriver inte.
Ska avsluta med en rolig incident som intraffade tidigare idag under den obligatoriska kissepausen i nationalparken. De hade satt upp stora skyltar om att det fanns flushing toilets. Ah, tankte jag och blev glad. Sa kommer jag in pa toan och upptacker att det minsann inte var nan rinnande toalett, utan som overallt annars: ett hal i golvet. Den enda skillnaden var att det fanns en liten vattenslang med vilken man kunde flusha ner vad man astadkommit. Hahaha.
Pa aterseende kara vanner.
Frida, vad gor du i orebro? Slakten? Praktik? Praktik hos slaktaren?
Idag hinner jag inte skriva sa lange for jag har riktigt kort om tid och lang ko bakom mig. I skrivande stund ar vi i ett litet samhalle nara Ngorongoro som heter Karatu. Har ska vi bo i natt pa ett litet hostel. Imorgon aker vi till nationalparken Ngorongoro (idag var vi i Lake Manyara) Och imorgon kvall, om jag inte minns fel sa aker vi tillbaka till Arusha. Hostelet vi bor pa i Arusha ar spannande, eller det kanske mest ar mitt myggnat som ar det. Fullt av hal och blodflackar (!) Men an sa lange ingen malaria. Pa natterna ar det en padda som haller oss vakna. Den later som nagon som snarkar vaaaldigt hogt och stressat, typ hyperventilerat snark. Jag lovar att det later nagra decibel hogre an vad ni forestaller er nu. Jag overdriver inte.
Ska avsluta med en rolig incident som intraffade tidigare idag under den obligatoriska kissepausen i nationalparken. De hade satt upp stora skyltar om att det fanns flushing toilets. Ah, tankte jag och blev glad. Sa kommer jag in pa toan och upptacker att det minsann inte var nan rinnande toalett, utan som overallt annars: ett hal i golvet. Den enda skillnaden var att det fanns en liten vattenslang med vilken man kunde flusha ner vad man astadkommit. Hahaha.
Pa aterseende kara vanner.
Frida, vad gor du i orebro? Slakten? Praktik? Praktik hos slaktaren?
God morgon varlden
Idag satte jag stallde jag klockan extra tidigt, smog tyst som en mus for att inte vacka Erica during my morgonbestyr. Forsiktigt tassar jag ut i korridoren och bort mot restaurangen och internetcafet, allt for att upptacka att mannen som skulle oppna internet vid sju, inte hade kommit. Det vill saga, men vet inte nar han kommer. Det kan va om fem minuter, det kan va om ett par timmar. Haha. Tid ar sannerligen inte viktigt har nere, det ar nagot man lart sig. Kom ganska snart gjorde han iallafall och nu sitter jag har o skriver ett par rader.
Ericas och min fortjusning over vart rum har fortfarande inte lagt sig. I natt har jag sovit i egen sang (!) och igar kunde jag duscha under kran och pa sa satt anvanda bada handerna. Vilken frojd. Jag ar ren. Igar kvall tog jag pa bade klocka o ring, bara for att jag kunde.
Igar besokte vi en skola for handikappade barn. Mindre an en procent av alla handikappade barn i Tanzania far ga i skola, detta trots att det ar skolplikt for alla. Vi besokte aven en skola for blinda och ett barnhem for barn under 2.5 ar. Forestandarinnan berattade nagra hemska historier om hur manniskor funnit barn halvt nergravda i akrar, helt overgivna av sina foraldrar, lamnade att do. Jag tackar Gud for det arbete som de manniskorna lagger ner pa att hjalpa alla dessa barn.
Idag ska vi aka ut till ett universitet, vad det innebar vet jag inet riktigt. Vad vi ska gora alltsa, ett universitet vet jag ju vad det ar. Och lite senare ska vi besoka ett kvinnoprojekt, dar de far lara sig att starta upp banker. Later spannande och skumt pa samma gang.
Men hur har ni det? Vad hander och hur mar ni?
Ericas och min fortjusning over vart rum har fortfarande inte lagt sig. I natt har jag sovit i egen sang (!) och igar kunde jag duscha under kran och pa sa satt anvanda bada handerna. Vilken frojd. Jag ar ren. Igar kvall tog jag pa bade klocka o ring, bara for att jag kunde.
Igar besokte vi en skola for handikappade barn. Mindre an en procent av alla handikappade barn i Tanzania far ga i skola, detta trots att det ar skolplikt for alla. Vi besokte aven en skola for blinda och ett barnhem for barn under 2.5 ar. Forestandarinnan berattade nagra hemska historier om hur manniskor funnit barn halvt nergravda i akrar, helt overgivna av sina foraldrar, lamnade att do. Jag tackar Gud for det arbete som de manniskorna lagger ner pa att hjalpa alla dessa barn.
Idag ska vi aka ut till ett universitet, vad det innebar vet jag inet riktigt. Vad vi ska gora alltsa, ett universitet vet jag ju vad det ar. Och lite senare ska vi besoka ett kvinnoprojekt, dar de far lara sig att starta upp banker. Later spannande och skumt pa samma gang.
Men hur har ni det? Vad hander och hur mar ni?
Nutid
Mina inlagg kan vara aningens osammanhangande, men det ar for att jag har tidsbrist och en afrikan hangandes over axeln. Jag reserverar mig for eventuella stavfel som kommit av bradskan och hoppas att kommentarer haglar in. De lases med gladje.
Nu ar vi som sagt i Lushoto, bor pa ett hotell som drivs av den lokala kyrkan. Jag delar rum med Erica, nar vi kom in i det blev vi nastan tarogda av gladje da vi upptackte att vi hade egen toalett o dusch. Vi blir sannerligen glada for lite nu for tiden. Jag har fem minuter kvar av internet tiden nu. Ska ut o kopa kex o sen ga hem o duscha. Ska forsoka na internet jattesnart igen.
Hinner inte svara pa mailen och inga halsningar hinns med heller. Men jag tanker mycket pa er och hoppas att ni har det bra. Just nu har jag inga pengar pa kortet pa mobilen sa:
Grattis Christina!! Hoppas du ser det har och att du har det riktigt bra!
Vi hors snart igen.!.
Nu ar vi som sagt i Lushoto, bor pa ett hotell som drivs av den lokala kyrkan. Jag delar rum med Erica, nar vi kom in i det blev vi nastan tarogda av gladje da vi upptackte att vi hade egen toalett o dusch. Vi blir sannerligen glada for lite nu for tiden. Jag har fem minuter kvar av internet tiden nu. Ska ut o kopa kex o sen ga hem o duscha. Ska forsoka na internet jattesnart igen.
Hinner inte svara pa mailen och inga halsningar hinns med heller. Men jag tanker mycket pa er och hoppas att ni har det bra. Just nu har jag inga pengar pa kortet pa mobilen sa:
Grattis Christina!! Hoppas du ser det har och att du har det riktigt bra!
Vi hors snart igen.!.
Mandag 15/1 - Torsdag 17/1
Efter en svettig morgontimma nere pa marknaden da vi kopte in diverse matvaror ett antal tiotusen kronor, (1000 shilling ar cirka fem kronor) och ett av Roland paprackat inkop av en ruggigt ful solhatt sa klattrade vi upp i tva landrovers och begav oss mot masailand. En tva timmar lang superskumpig resa hagrade - staendes.
Fantastisk natur. Val framme var det manga ryggar som varkte och flera taggar som forsiktigt skulle dras ur sargade kroppar. Masaierna var valdigt gastvanliga och otroligt vackra i sina fargglada kladnader. Barnen vill halla vara hander, en del betraktar oss forsiktigt pa avstand.
Natten skulle vi spendera tre och tre utplacerade i deras hyddor, finurligt konstruerade av pinnar, lera o annat. Var sovplats var gjord av halm och overtackt av en stor kohud. Barnen satt hos oss lange och trots att vi inte talar varandras sprak gor vi oss anda till viss del forstadda och vi sjong sanger pa ett antal olika sprak tillsammans. Jag, Hanna o Julia sov ihop. Vi bodde hos en kvinna som precis fatt sitt andra barn. Hon tog aven hand om ett antal extra barn som hon gav varm getmjolk sent pa kvallen. Tjugo ar gammal. Och dar sitter vi, sa lika - men anda sa olika. Fick halla hennes underbart vackra 3 manaders bebis. Hon satt lange i min famn, ibland somnade hon till nar jag vaggade henne. Hon vagde inte mycket och sa inte ett knyst, bara lag dar alldeles fornojt. Det var jatteharligt. Sa jag att masaierna inte anvander underklader? Sjalvklart var det domt att den lilla tosen skulle kissa ner mig. Mitt ute i bushen utan chans att tvatta sig. Tur att vi iallafall hade en vatservett. Haha.
Killarnas hydda blev under natten invaderad av tusentals vandringsmyror, marken hade varit alldeles svart av dem. Och deras kroppar hade fatt sig ett antal bett. Det var de inte nojda med kan man val saga.
Andra natten sov jag med tva av grabbarna i en en hyddorna. Det var da de forsokte salja mig till en masai. (Masaierna tycker vi ar helknepiga som bara har en fru) Grabbarna pastar att de bara bjod 5000 shilling. 25 spann. Mitt varde uppgick alltsa till en trisslott. Att forhandlingarna inte gick sa bra skyller jag pa sprakbarriarerna. Anda ar jag tacksam att killarna inte antog erbjudandet.
Bada natterna har jag blivit slagen (!) Forsta natten av masaiflickan jag sov jamte som inte uppskattade att jag pratade i somnen. Sa hon slog mig pa benen tills jag vaknade. Sa varje gang jag lyckades somna borjade jag prata och strax darefter slog hon mig sa jag vacktes.
Andra natten blev jag slagen av kvinnan i hyddan, jag trodde hon ville ha pengar av oss, vackte oskar och fick honom att borja grava i fickorna. Men det visade sig att hon bara ville visa att vi inte hade nagra myror i sangen. Tack for den.
'' Femte dagen utan dusch eller andra tvattmojligheter - vi ar skitiga! '' Och bildbevis finnes. Hoppas kunna ladda upp bilder snart. Men som Martin sa, ''Du luktar faktiskt inte sa illa som man kan tro'' Jag valjer att ta det som en komplimang.
Vet ni att ansnors brolande later precis som chewbaccas ala Johan Glans? Olidligt att forsoka sova till.
Ida ska fraga den lokale pastorn i Handeni, med masairotter om han nagon gang varit krigare (moran)
-So you were a moron? (idiot) hahha
11-12 januari
Nu nar jag skriver utgar jag ifran min resedagbok i riktigt papper som jag skriver flitigt i, det ar svart att minnas allt man ar med om annars. Den elfte, alltsa i lordags var en dag fylld utav njutning. Vi var ute pa en o i indiska oceanen och bara njot! Tid och rum forsvann helt och det var bara jag och havet en stund. Joel larde mig grunderna i snorkling och sen forsvann jag. Det var verkligen roligt och jag sag massa fina fiskar och koraller. Pa stranden serverades grillspett, helt underbart som omvaxling till den annars sa likformiga maten. Det vill saga kyckling eller fisk med ris.
Pa sondagen tillbringade vi atta timmar pa en varm skumpig buss. Det var en seg och utdragen resa med tanke pa att inte alla pa bussen kande sig helt krya. Val framme i Handeni stupade vi i liggunderlag pa ett hart betonggolv. Grabbarna kan tacka sin luckystar som fick tillbringa natten pa ett lokalt hotell. Ja, Martin kanske inte var helt nojd da ett vattenror sprang lack mitt under ett toabesok. Mitt i natten.
Jag sov inte heller mycket, ty jag lag dar alla andra gick, saledes klev nagon pa mig varje gang jag kom for nara inpa John Blund.
Marlene: Roland, kan du nagot om spindlar?
Roland: Ja, dom som ar giftiga dor man av.
Pa sondagen tillbringade vi atta timmar pa en varm skumpig buss. Det var en seg och utdragen resa med tanke pa att inte alla pa bussen kande sig helt krya. Val framme i Handeni stupade vi i liggunderlag pa ett hart betonggolv. Grabbarna kan tacka sin luckystar som fick tillbringa natten pa ett lokalt hotell. Ja, Martin kanske inte var helt nojd da ett vattenror sprang lack mitt under ett toabesok. Mitt i natten.
Jag sov inte heller mycket, ty jag lag dar alla andra gick, saledes klev nagon pa mig varje gang jag kom for nara inpa John Blund.
Marlene: Roland, kan du nagot om spindlar?
Roland: Ja, dom som ar giftiga dor man av.
Tillbaka i civilisationen.
Efter en dryg vecka borta ifran moderna teknikaliteter och rinnande toaletter sa finns det sa mycket att beratta! Jag sitter just nu pa ett internetcafe i Lushoto, uppe i bergen i Tanzania. Men vad har fort oss hit? Ska ta det i korta inlagg dag for dag och hoppas jag hinner med hela veckan innan elen forsvinner. Here goes...
Surreal but nice - part two
Idag akte vi tillbaka till Dar es Salaam fran byn Msanga. Det var lite trakigt, for det var ju nu man borjade slappna av, lara kanna manniskorna och vanja sig vid betonggolv och skumma toaletter.
Igar fick jag min forsta stund, helt ensam pa nastan en vecka. Jag passade pa att duscha pa eftermiddagen innan det blev morkt och det vara bara jaaaaatteskont! Tank vad glad man kan bli over nagra skopor kallvatten. Pa kvallen hade vi hand om ett mote i byn, det var harligt. Det ar skon gemenskap. Och stjarnhimmeln var fantastisk. Inte sa mycket som ett varmeljus som storde. Bara vi och stjarnhimlen. Natten ar kolsvart, palmerna avtecknar sig mot himlen och stjarnorna gnistrar. Da kande jag mig liten men oerhort tacksam till var skapare!
Jag sitter i ett litet glasbas och utanfor star tva ungdomar o tittar pa mig. Nyss vagade sig grabben fram o knacka och saga hej. Hujedamig. Vi far manniskor har att hoja pa ogonbrynen med vara vita hud. Som forovrigt ar konstant tackt av nagra lager svett o smuts. Haha. Min kropp ar inte vad den borde va, men jag trivs.
Jag sover pa betonggolv, jag svettas som en gnu, vattnet jag dricker ar konstant ljummet (las varmt, for det ar vad vi skule tycka i Sverige), jag ar skitig som ett as, haret ar uppsatt i en frisyr jag inte trivs med, men maste ha for att inte klibba igen, musklerna ommar efter kyrkbygget igar, jag ar trott och jag beharskar inte spraket sa mycket som jag skulle onska - men anda ar jag sa nojd. Jag mar bra och jag trivs har. Jag kanner att jag ar pa ratt plats. Aven att det ar sa varmt sa plastren inte sitter kvar utan bara glider av.
Kyrkbygge namnde jag, vi var med och lade grunden till en kyrka som ska byggas i Msanga igar. Solen var stekhet och det blaste inte mkt. Men kul hade vi, kankade stora betongblock fram och tillbaka. Sag ormar och skorpioner. Mannen matte fram var vi skulle grava och sen var det bara fram med hackorna och spadarna. Vi sjong bygg inte hus pa en sandig strand. :)
Barnen i Msanga tror att jag ar lakare (!), de senaste dagarna har jag rengjort ett antal sar och faktiskt kollat nagra svullna halsar och irriterade utslag (tacksam att jag kan vara till nytta) och nar jag satt sa haromdan stod barnen i en stor klunga vid oss och tittade med stora ogon pa vad jag gjorde. Da gick Lena forbi och sa till dem att jag var 'daktari' (lakare) Hon skojade bara men det hade inte barnen fattat. Haha.
Manga missforstand kan det bli har nere, vi kan inte swahili sa ruskigt bra och de ar inte heltajta pa engelska alltid. Men visst gar det bra. Alla ar valdigt trevliga och gastvanliga.
Klassen ar ocksa bra, valdigt omhandertagande. Det ar alltid nan som haller koll pa en. Madde, nu har du inte druckit pa ett tag. Eller: Madde, nu ar det dags for ett kex.
Maten! Den har jag ju inte namnt. Den ar god. De forsta dagarna levde vi mest pa kex, frukt och vatten. Sa mormor, eventuellt kan jag forlora nagra kilon. Men jag tror jag kan ta igen det nar vi kommmer till Uganda och far lite fastare tider.
Det godaste jag atit an sa lange ar ris med bonor! Mumma. Det ser ut, men smakar inte som, bruna bonor och ligger i en sas gjord pa kokosmjolk. Till det ater man farsk ananas. Mums.
Igar testade vi sockerror, det var val sadar.
Nu ska jag borja avsluta, men skickar nagra halsningar.
Pappa: En man friade till mig haromdan men jag tackade artigt nej. (Oskar tycker jag ar dum som inte tog chansen, det kanske var en engangsforeteelse) Nar jag nekade undrade den femtioariga muslimen om det var for att han var svart!
Mamma: Jag forsoker ata sa bra jag kan. Testar nya saker. Kollar om de ar varda att spy for. Pa vastfronten intet nytt.
Linnea R: Ikvall ska vi lamna in klader pa tvatt, jag ska be dem stryka dem.
Tyvarr hinner jag inte skriva fler personliga halsningar, men det kommer fler nasta gang!
Kan bara namna att vi ska flyga fran Tanzania till Uganda den 26 januari (tror jag) och darmed inte aka genom Kenya.
Jag hoppas att ni alla har det jattebra och att ni tar hand om er! Gor inget jag inte skulle gjort! ;)
Until next time, Ride the big one.
Surreal but nice.
Det ar ett klockrent citat fran filmen Notting Hill som beskriver kanslan av att vara har nere.
Inlagget ni ser har strax under skrev jag i mandags, men precis nar jag skulle skicka sa la internet
av totalt, darav det abrupta slutet. Tack o lov sa hade nastan hela inlagget sparats.
Innan jag sager nat annat, lite praktisk info ;)
Jag har ett afrikanskt mobilnummer! Funkar i alla (tror jag) lander som vi ska till. Funkar bra att smsa
och om ni vill ringa (era smalandska hjartan till trots) sa kostar det mig inget att ta emot samtal.
Min omma moder innehar detta nummer och finns till forfogande for er.
Vi ar tva timmar fore er har nere och det ar cirka 35 grader i skuggan.
Just nu ar vi tillbaka i Dar es Salaam, ligger vid kusten - alltsa ar vi konstant klibbiga.
De senaste dagarna har vi spenderat i byn Msanga, tre timmars bussresa harifran. Det har
varit jatteroligt och klimaten var skonare dar uppe. Vi har sovit pa betonggolv under varsitt myggnat,
med ikeas resekudde och en ficklampa, ursakta mag-light. Duschen ligger ocksa belagen i ett betonghus,
tva hinkar med vatten och en skopa fanns till vart forfogande. Vagg i vagg med detta lag toaletten, det vill
saga ett hal i golvet. Pa var sida om halet var tva betongklumpar (storlek som tva tegelstenar
staplade pa varandra) som man satte fotterna pa. Sannerligen en utmaning.
Nu postar jag detta inlagg, for sakerhets skull, men jag ska forsoka att skriva mer....
Inlagget ni ser har strax under skrev jag i mandags, men precis nar jag skulle skicka sa la internet
av totalt, darav det abrupta slutet. Tack o lov sa hade nastan hela inlagget sparats.
Innan jag sager nat annat, lite praktisk info ;)
Jag har ett afrikanskt mobilnummer! Funkar i alla (tror jag) lander som vi ska till. Funkar bra att smsa
och om ni vill ringa (era smalandska hjartan till trots) sa kostar det mig inget att ta emot samtal.
Min omma moder innehar detta nummer och finns till forfogande for er.
Vi ar tva timmar fore er har nere och det ar cirka 35 grader i skuggan.
Just nu ar vi tillbaka i Dar es Salaam, ligger vid kusten - alltsa ar vi konstant klibbiga.
De senaste dagarna har vi spenderat i byn Msanga, tre timmars bussresa harifran. Det har
varit jatteroligt och klimaten var skonare dar uppe. Vi har sovit pa betonggolv under varsitt myggnat,
med ikeas resekudde och en ficklampa, ursakta mag-light. Duschen ligger ocksa belagen i ett betonghus,
tva hinkar med vatten och en skopa fanns till vart forfogande. Vagg i vagg med detta lag toaletten, det vill
saga ett hal i golvet. Pa var sida om halet var tva betongklumpar (storlek som tva tegelstenar
staplade pa varandra) som man satte fotterna pa. Sannerligen en utmaning.
Nu postar jag detta inlagg, for sakerhets skull, men jag ska forsoka att skriva mer....
Hej Sverige!
Jag ar i Tanzania. Jag ar valbehallen och jag mar bra! Jag svettas som ett as, men det hor till.
Man svettas vare sig man vill eller inte. Kom fram vid ett-tiden i lordags och det hela var som att ga in i en
angbastu med kladerna pa. Helskumt, dessutom spelade de julmusik. Allas bagage var framme, trangde
in oss i tva minibussar - packning och folk tatt ihop.
Vi bor pa Salvation army i Dar es Salaam, det ar ett stort omrade och vi bor i sma betongstugor kan man
saga. Jag delar stuga med Erica och Julia. Julia har jag kommit annu narmre da vi ocksa delar samma sang och
myggnat. Flakten ar igang hela natten och later ungefar som en lastbil som gar pa tomgangskorning. Sangen ar skon och ikeas resekudde funkar fint. Det ar varmt och nan sovsack ar det inte tal om, helst skulle man sova
helt utan klader men det gar ju inte.
Toaletten ar spannande, haha, jag har gatt pa toa med en kackerlacka (tack for maglighten) och jag har duschat med en bautalarv (tank lejonkungen-slemmigt men mattande)
Igar efter det tre timmar langa vittnesbordsmoten (tjugo pers typ sprang fram for att vittna och alla var ruskigt detaljerade och langdragna) Efter motet akte vi pa en entimmes bussresa mot stranden - bada!
Pa vagen stannade vi och k;pte farsk frukt: vet ni hur gott farsk mango smakar?! Underbart!
Jag o Roland gick in pa ett snabbkop vid vagkanten. Roland sa hur jag skulle saga nagra kopfraser pa swahili,
mannen bakom disken beromde mig for min goda swahili och fragde sen Roland om han inte kunde lamna mig
i affarn sa skulle den afrikanske mannen lara mig mer swahili. Inte en chans.
Framme vid stranden fick jag varldens chock, vi var pa ett hotell. Betalade lite intrade och gick in i paradiset.
Tank de sidor i resekatalogen som man tittar pa o drommer om men vet att man inte kommer uppleva - dar var vi.
Fantastiskt.
Min hud ar konstant klibbig och tackt av manga lageringrodd smuts. Haha. Men fargen borjar sakta men sakert
framtrada, solbrannan alltsa.
Man svettas vare sig man vill eller inte. Kom fram vid ett-tiden i lordags och det hela var som att ga in i en
angbastu med kladerna pa. Helskumt, dessutom spelade de julmusik. Allas bagage var framme, trangde
in oss i tva minibussar - packning och folk tatt ihop.
Vi bor pa Salvation army i Dar es Salaam, det ar ett stort omrade och vi bor i sma betongstugor kan man
saga. Jag delar stuga med Erica och Julia. Julia har jag kommit annu narmre da vi ocksa delar samma sang och
myggnat. Flakten ar igang hela natten och later ungefar som en lastbil som gar pa tomgangskorning. Sangen ar skon och ikeas resekudde funkar fint. Det ar varmt och nan sovsack ar det inte tal om, helst skulle man sova
helt utan klader men det gar ju inte.
Toaletten ar spannande, haha, jag har gatt pa toa med en kackerlacka (tack for maglighten) och jag har duschat med en bautalarv (tank lejonkungen-slemmigt men mattande)
Igar efter det tre timmar langa vittnesbordsmoten (tjugo pers typ sprang fram for att vittna och alla var ruskigt detaljerade och langdragna) Efter motet akte vi pa en entimmes bussresa mot stranden - bada!
Pa vagen stannade vi och k;pte farsk frukt: vet ni hur gott farsk mango smakar?! Underbart!
Jag o Roland gick in pa ett snabbkop vid vagkanten. Roland sa hur jag skulle saga nagra kopfraser pa swahili,
mannen bakom disken beromde mig for min goda swahili och fragde sen Roland om han inte kunde lamna mig
i affarn sa skulle den afrikanske mannen lara mig mer swahili. Inte en chans.
Framme vid stranden fick jag varldens chock, vi var pa ett hotell. Betalade lite intrade och gick in i paradiset.
Tank de sidor i resekatalogen som man tittar pa o drommer om men vet att man inte kommer uppleva - dar var vi.
Fantastiskt.
Min hud ar konstant klibbig och tackt av manga lageringrodd smuts. Haha. Men fargen borjar sakta men sakert
framtrada, solbrannan alltsa.
En liten snabb en.
Jag tror mig hinna med en kort uppdatering så här på morgonen.
Efter en natt av knagglig sömn med ett flertal avbrott så är jag
igång igen. Allting är packat och jag ska bara diska efter frukosten,
är jag snabb och effektiv så kan jag nog hinna att dammsuga av lite också.
Lite praktisk info kan vara att jag har på mobilen fram till ungefär klockan
sju ikväll. Imorgon vet jag inte hur det, det beror på om Telia fungerar i
Dar es Salaam, men det är inte omöjligt. Så småningom kommer jag
ha ett afrikanskt mobilnummer, men det återkommer jag om till
berörda parter. Ett nyckelord under resan kan ju vara sms. Telefonsamtal
blir allt för dyrt för mitt småländska hjärta.
En annan sak: Jag har lite svårt att svara på kommentarer, men alla läses
med glädje - det värmer i hjärtat.
Nu så kära vänner, hörs vi när jag är framme.
Jag ska minnas era goda råd; var försiktig, stryk dina kläder,
akta dig för nudlarna och
hälsa "fred på jorden och...... bananer"
Over and out.
Efter en natt av knagglig sömn med ett flertal avbrott så är jag
igång igen. Allting är packat och jag ska bara diska efter frukosten,
är jag snabb och effektiv så kan jag nog hinna att dammsuga av lite också.
Lite praktisk info kan vara att jag har på mobilen fram till ungefär klockan
sju ikväll. Imorgon vet jag inte hur det, det beror på om Telia fungerar i
Dar es Salaam, men det är inte omöjligt. Så småningom kommer jag
ha ett afrikanskt mobilnummer, men det återkommer jag om till
berörda parter. Ett nyckelord under resan kan ju vara sms. Telefonsamtal
blir allt för dyrt för mitt småländska hjärta.
En annan sak: Jag har lite svårt att svara på kommentarer, men alla läses
med glädje - det värmer i hjärtat.
Nu så kära vänner, hörs vi när jag är framme.
Jag ska minnas era goda råd; var försiktig, stryk dina kläder,
akta dig för nudlarna och
hälsa "fred på jorden och...... bananer"
Over and out.
Nedräkningen har börjat...
...och allt blir plötsligt påtagligt verkligt. Jag ska verkligen åka.
Egentligen har jag nog fortfarande inte helt greppat att jag är
på väg. Kaoset som varit i min lägenhet under dagen börjar
lägga sig och de flesta av sakerna som står på listan ligger
nu prydligt nedpackade. Kvar återstår att ytterliggare fylla på
mp3-spelaren och lägga ner necessären, men det blir inte
förrän imorgon bitti.
Det pirrar i magen på mig och jag känner mig oändligt trött
just nu. Lite lätt tjock i huvudet, många tankar ska få plats att trängas.
Strax efter tio imorgon går tåget som ska ta mig till huvudstaden.
På centralen möts jag av en gammal vän som
jag inte träffat på över ett år. Det ska sannerligen bli riktigt
roligt. Framåt eftermiddagen sen tar vi flygbussen ut till
Arlanda där resten av klassen väntar. Så sent som åtta
imorgon kväll går sen flyget som ska ta oss till sydligare
breddgrader. Nattflyg alltså. Det blir nog bra. (Tack D.S.G.F
för den uppblåsbara nackkudden, den ska bli mig en trogen vän)
Vi startar vår resa i Tanzanias huvudstad Dar es Salaam. Tanken
var att tillbringa drygt två veckor i Tanzania innan vi skulle resa
vidare till Kenya, men på grund av oroligheterna som är där just
nu så blir det troligtvis inte så. Mer info om det kommer senare.
Nu kan jag inte lova när nästa inlägg kan tänkas komma, men
håll ögonen öppna och fötterna på jorden så löser sig allt.
"Var försiktig och stryk din kläder."
Over and out.
Egentligen har jag nog fortfarande inte helt greppat att jag är
på väg. Kaoset som varit i min lägenhet under dagen börjar
lägga sig och de flesta av sakerna som står på listan ligger
nu prydligt nedpackade. Kvar återstår att ytterliggare fylla på
mp3-spelaren och lägga ner necessären, men det blir inte
förrän imorgon bitti.
Det pirrar i magen på mig och jag känner mig oändligt trött
just nu. Lite lätt tjock i huvudet, många tankar ska få plats att trängas.
Strax efter tio imorgon går tåget som ska ta mig till huvudstaden.
På centralen möts jag av en gammal vän som
jag inte träffat på över ett år. Det ska sannerligen bli riktigt
roligt. Framåt eftermiddagen sen tar vi flygbussen ut till
Arlanda där resten av klassen väntar. Så sent som åtta
imorgon kväll går sen flyget som ska ta oss till sydligare
breddgrader. Nattflyg alltså. Det blir nog bra. (Tack D.S.G.F
för den uppblåsbara nackkudden, den ska bli mig en trogen vän)
Vi startar vår resa i Tanzanias huvudstad Dar es Salaam. Tanken
var att tillbringa drygt två veckor i Tanzania innan vi skulle resa
vidare till Kenya, men på grund av oroligheterna som är där just
nu så blir det troligtvis inte så. Mer info om det kommer senare.
Nu kan jag inte lova när nästa inlägg kan tänkas komma, men
håll ögonen öppna och fötterna på jorden så löser sig allt.
"Var försiktig och stryk din kläder."
Over and out.
Ett komplement.
Ett komplement, nog så givande, till denna blogg står att finna på
resedagboken.se. Där söker man reda på "Outlook 07/08" och sen
är det bara att hänga med på resan. Där kommer även en del bilder
att läggas ut. Nu ska vi åka vidare, det är många lösa trådar som ska
vävas samman en dag som denna. Stay tuned.
Nya tider randas.
Med ny layout och nya inställningar börjar den här
bloggen att alltmer övergå i en reseblogg, mitt
alternativ till resedagboken. Imorgon är det dags för avfärd.
Uppdateringar kommer under dagen.
bloggen att alltmer övergå i en reseblogg, mitt
alternativ till resedagboken. Imorgon är det dags för avfärd.
Uppdateringar kommer under dagen.