På stående fot

Väcktes brutalt tidigt av att klockradion och
mobilen ringde obarmhärtigt vid sex-tiden.
Med rätt motivation drog jag mig ur sängen
och pallrade mig iväg till mina pensionärer,
det var en stund sen sist och det var sannerligen
roligt att träffa dem igen.
På vägen hem passade jag på att handla in några
saker som är nödvändiga på resan, vet inte hur många
gånger jag har besökt olika apotek den senaste tiden,
tack o lov för högkostnadsskyddet.
Min kvinnliga livgivare och jag, my partner in crime de
senaste dagarna, gjorde en storrunda på Kvantum och
kunde därefter bocka av ännu fler punkter på våra digra
att-göra-listor. Middag hos familjen och sen en stunds
funderande över diverse sömmar som måste sys in
i mina 'afrikanska' kläder, det vill säga: kläderna som
ska vara acceptabla i nya kulturer på sydligare breddgrader.
Fick med mig Stampe hem som genast utnämnde sig
själv till härskare över soffan och fjärrkontrollen. Själv
tog jag tag i saker och bakade och donade inför morgondagen.

Morgondagen ja, den blir spännande och innehållsrik.
Det blir ännu en tidig morgon med start på hemtjänsten.
Fortsättningsvis beger jag mig till kyrkan för ett sista
förmiddagsmöte innan resan. Släkten kommer på besök
så det är dags för den årliga höjdpunkten - kalkonmiddag
hos mormor & morfar. Dagen avslutas med fika och
samkväm i goda vänners lag.
På det hela taget: en bra dag och en bra helg.

Gode värld, det är dags att börja
räkna ner. Om en vecka sammanstrålar
vi på Arlanda för att ge oss av mot ett rejält
äventyr. Koleravaccinet är uppdrucket, lariamet
påbörjat och reseapoteket inhandlat. De senaste
två dagarna har gått i ultrarapid och många saker
har hunnits med. Många saker har kunnat bockas
av på listan. Sitter hemma hos livgivarna - de har
varit vänliga nog att låna ut sin skrivare till mig.
Gått och vart nervös för det här med min mediciner,
men efter ett samtal med Luftfartsstyrelsen så kan
jag slappna av. Det löser sig, allt löser sig, det finns
ingen anledning till att stirra upp sig.
Imorgon anländer den på julafton saknade delen
av släkten och vi ska ta och fira en andra jul. Det
ska bli skönt att koppla bort tankarna en stund
och bara hänge sig åt våra guldklimpar till kusiner.
På söndag vankas kalkonmiddag hos mormor,
en av årets höjdpunkter på flera sätt. Det blir bra det.
Allt blir bra. Ett steg i taget. En sak på listan åt gången.

Det gäller bara att inte glömma bort att njuta av de stunder som ges en.

Jag är trött som ett as, men
har ingen ro att gå och lägga
mig. Jag pysslar och fixar med
saker inför resan. Funderar
fram och tillbaka, oroar mig
för att glömma något riktigt
viktigt. Min ömma kvinnliga
livgivare och jag har tillsammans
avverkat många saker på
listan idag. Skööönt.
Ska ta tag i ett par saker
till avslut innan det är dags
att ladda om energitanken.
Imorgon sätter vi fart igen.
Någon som sett min kamera?

Helgen som gick var fantastisk.
Gårdagen var underbar.
Idag går allting långsamt men skönt.
Jag har tänt en mängd värmeljus i
lägenheten och sitter och skriver.
Satte precis på ugnen och börjar
planera kvällen. Ännu en stund ska
jag fortsätta med lite fix inför resan,
men sen ska jag gosa ner mig i soffan,
framför först Family Guy och sen filmen
Kate och Leopold.
Imorgon blir det ett relativt kort men ack
så intensivt pass på bion, Arn ska visas
och det väntas många besökare. Låt oss
alla hålla tummarna för att alla maskiner håller.
Nu ska det fortsättas med planering och
förberedelser. Håll er uppdaterade, för
snart smäller det!

Jajamensan, nu är det inte långt kvar.
Hösten har gått rysligt fort och det är
mindre än tre veckor kvar tills planet lyfter.
Det är intensiva och bråda dagar som
nu råder och ibland kan det känns svårt
att sammanfatta dem i ord. Det är
många saker som händer samtidigt.
Ikväll har jag iallafall kunnat bocka av
en hel del saker från min digra
att-göra-innan-resan-lista. Skönt.

Något som däremot inte är skönt så
är det halsen min, den ömmar och
värker och just nu känns duetten långt
borta. Imorgon ska jag dessutom tala inför
folk en längre stund och jag kan bara hoppas
och be att min röst inte ska låta lika manlig som
den gör idag.


Dagens roligaste:
"...där ska vi besöka ett barnfängelse,
japp du hörde rätt - ett fängelse för barn."
(E dumförklarar hela skolan)

ikväll: se systern bli bränd på bål
imorgon: swahili-prov
om en vecka: julavslutning
om en månad: på bussen till handeni
om två månader: plugg i mbarara
om tre månader: fortfarande i uganda
om fyra månader: sjukhuspraktik i sudan
om fem månader: tillbaka i sverige

Låt oss sätta ännu ett kryss.
Göra något man aldrig gjort förr,
eller något man kanske skräms av.
Idag ska jag prova något nytt.
Vi har jultemadag på skolan och
kreativiteten ska flöda. Det är dags
för ett kryss - senap ska tillverkas.
Vilka kryss sätter ni idag?

Så här fyra veckor och en dag innan avresan är det väl läge
att se efter hur svensk jag är egentligen, fick ett test:


Hur svensk är du?

[ ] Ditt efternamn slutar på -son
[x] Jag känner någon som heter Lisa.
[ ] Du känner någon som har samma förnamn som du
[ ] Du känner någon utanför din släkt som har samma efternamn som du
[ ] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[x] Du bor i en tätort
[x] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[x] Dina föräldrar har gift sig
[x] Din mamma är yngre än din pappa
[ ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[ ] Din familj har en Volvo
[ ] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[x] Du har tillgång till Internet hemma
[x] Du har egen mobiltelefon
[x] Du har ett eget rum 
[x] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[ ] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[ ] Du har varit i Grekland
[ ] Du har varit på Gotland minst 2 gånger
[x] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[x] Din familj har en husvagn
[x] Ingen av dina föräldrar röker
[ ] Din pappa är lite lätt överviktig
[/] Du idrottar flera dagar i veckan
[ ] Du har husdjur
[ ] Du får månadspeng
[ ]  De flesta i din familj är blåögda
[ ]  Du äter McDonalds 
[ ] Du följer Melodifestivalen ibland

Multiplicera antalet kryss med tre och få din procent.


37,5% svensk, ja det är nog på tiden att jag ger mig iväg.

Min viktigaste mening under resan:

"Nitafariki karanga"

(Jag avlider jordnötter)

En gång är ingen gång.
Två gånger så börjar det bli jobbigt.
Tredje gången funderar man på om någon driver med en.
Men; det som inte dödar, det härdar.