På stående fot

Sista planerade dagen på hemtjänsten var bra, arbetet
flöt på, de flesta var glada och vi hade massa kul. Lite
vemodigt var det, men det känns ändå bra. Det har varit
en bra sommar. En liten stund innan jag slutade fick jag
en liten ''present'' utav en av mina gubbar. Han hade skrivit
en jättevacker dikt som han gav till mig. Jag blev alldeles
rörd och funderar allvarligt på att rama in den. Det är fantastiskt
hur ord kan komma till liv och liksom bli magiska.
Hemma i lägenheten sitter jag och är händig och kvinnlig,
jag klär om min strykbräda med ett nytt fräscht tyg. Det hela
gick väldigt bra till häftpistolen började protestera. Nu får
jag pausa och vänta på min manlige livgivare som ska
låna ut sin till mig. Det löser sig.
Om en knapp timme bär det iväg till Växjö. Vi hoppas på
trevligt väder och härliga pratstunder. Alternativt det mina
passagerare väntar på: smörig popmusik och sminkade smilfinkar.