...

Idag har jag haft ett riktigt härligt
pass nere på hemtjänsten, jag har
haft otroliga möten med vårdtagare - så
kallade guldstunder som gör det
värt allt. När klockan ringde för dagen
begav jag mig mot banken, jag behövde
stilla mitt sug efter ändlöst köande så jag
tänkte att kvart över två skulle vara en bra
tid, och det var det. Lite snabba inköp och
sen hem för att pilla med diverse grejer.
Lite efterarbete med lägret har hunnits
med, lägenheten har städats och framtiden
planerats. Det sista lät mycket
pampigare än vad det är...
Imorgon är det dags för sista dagen på
hemtjänsten, lite vemodigt och lite skönt,
jag vet inte riktigt vad jag känner egentligen.
Framåt kvällen ska vi bege oss på roadtrip,
jag ska skjutsa Stampe med vänner ner till
Växjö för att låta dem beskåda unga smöriga
pojkbandssångare och annat skräp. Jag vet, hur
kunde jag låta mig övertalas till något sådant
anskrämligt. Jag är förutseende - när jag blir
gammal och grå har jag en del tjänster att inkassera. ;)
Goder natten mina vänner.

Det sitter i fingrarna

Första passet på bion sedan semestern
tog slut gick galant och troligtvis över
förväntan. Inga maskiner som strejkade
och inga kunder som klagade. Det enda
att anmärka på var föregående biograf som
vänt filmrullarna upp&ner och på fel håll, men
med lite fantasi och tekniska färdigheter kunde
vi lösa det. Vi? Ja, nu talar jag om mig själv i
plural igen. Jag och mina multipla personligheter,
men det blir ensamt i maskinrummet ibland. ;)
Efter föreställningen var det mycket jobb med
extra städ och nedspolning av film. Tänk då
vilken tur att jag hade två söta tjejer som mer
än gärna assisterade mig i mitt städandet. Så
det var smidigt men svettigt. Nu är jag hemma,
trött och varm. Det är dags för lite nedvarvning och
sen ska det krypas ner i sängen för att vara pigg och
igång igen imorgon bitti när tanterna återigen kallar.

Let's get this party started

Många långa timmar på hemtjänsten är
avklarade. Middag har ätits och hundar
har vaktats. Samtal har ringts och mail
har skrivits. Mer eller mindre så har det
gått i ett. Nu är det återigen dags att gå
ner och arbeta några timmar på den
fabulösa biografen. Extra mycket att
pilla med idag, håll tummarna att jag
inte klantar till det och att inte en av
maskinerna bestämmer sig för att
krångla. Då kommer det nog gå bra.


Etapp två

Semesterns andra del började på lördagen då tåget
mot nordligare breddgrader avgick. Målet var Svolvaer i
Norge för att besöka min härlige Outlook-frände M. Min
planerade restid på 32 timmar blev avsevärt längre tack
vare Sj och Banverkets dåliga planering. Så jag växlade
mellan buss och tåg i 40 timmar istället. Jag skulle
varit framme på min slutdestination Svolvaer på
Lofoten vid halv åtta, men anlände lagom trött och
sliten vid halv fyra på morgonen. Stort tack bör framföras
till den snälle lastbilschauffören Fritz som lät mig åka
med honom i tre timmar. Det var inte särskilt många
givande samtal vi hade med tanke på att vi bägge två
svarade på måfå på varandras frågor. Jag chansade
på vartannat ord och svarade något jag trodde var
passande, sedan ställde jag en motfråga som tydligt
visar att jag inte förstått ett dyft av vad han har talat om...

Välbehållen kom jag alltså fram och sedan började
semestern på riktigt! Strålande solsken hela veckan
och fantastiskt vacker natur. Diverse utflykter genomfördes
och jag fick bland annat åka båt på fjordarna och fiska (!), se
havsörn och bara luta mig tillbaka och beskåda Guds
vackra skapelse. På tisdagen fick jag leka snobb då
jag togs med på M:s personalfest och fick för första
gången i livet testa på de rika storpamparnas
favoritsysselsättning: långgolf. Att skjuta långt var inte
min grej, däremot var jag bättre på att putta. Vad gör
väl det om man inte vinner när det är vinst i sig själv att
spela i strålande sol precis vid havet och med stora
pampiga berg som tornar upp sig. Men det är klart
att vårt lag kammade hem det. En golfboll vann vi.
Något annat värt att nämnas var vår bergsbestigning
av Flöya som låg bara nån kilometer från stadskärnan.
Varmt och roligt att klättra på stenar och klippor och
delvis täta buskage, gärna mer av det. Priset för sommarens
bedrift går till M med skadad fot som med hängivelse
och en stor dos envishet tog sig upp på toppen med
hjälp av kryckor... Allt annat som hanns med under
veckan avser/hinner jag inte att skriva här, men
kolla gärna in mina foton för att beskåda vackra kort
från en väldig makaber plats. Lyckad semester och hett
tips för andra semesterfirare.
Over and out.

Back on track

Det har varit en enorm bloggtorka på senaste tiden,
men så har det ju varit semestertider också och då
är ju det relativt förståeligt med färre inlägg. Semester
alltså, till och med jag fick det tillslut. Och den har varit
härlig. Första veckan av två inleddes, som tidigare
nämnt, långt inne i de småländska skogarna med läger
på Långserum. Skön vecka med massa härliga barn,
samlingar, aktiviteter, bad, musik och annat härligt.
Fem dagar var fullspäckat med skoj helt enkelt. När
jag kom hem på fredagen var jag trött som få, men
fortsatte likt en duracellkanin för att få tvätten ren och
torr innan etapp två av semestern skulle fortsätta.

Tick tack...

Den utlovade skildringen av veckan som gått uteblir på
grund av att tåget går snart. Så det kommer om en vecka.
För nu kära vänner åker moi på ännu en semester. Det
är Norgeland i väst som ska besökas. Om en dryg vecka
är jag åter i landet och då utlovar jag grymma uppdateringar
att läsa och vackra bilder att beskåda.
Ride the big one.

Livstecken

Jag är hemma. Jag är trött. Jag har mycket att göra.
Återkommer med mer info om den underbara vecka som varit.

Badabadam! (fanfar)

Gott folk. Äntligen är det dags; årets
upplaga av Långserumslägret. Halv
två ska jag vara på plats i kyrkan för
att lasta in enorma mängder av
sådant som ska med ut. Klockan
är elva, jag själv är inte klar med allt
här hemma, men jag har hopp om
framtiden och tror att det ska lösa sig.
Nu måste jag göra ett besök på vinden
och kånka ner grejer därifrån också.
Som sagt det är en del att göra så jag
säger: simma lugnt. Så hörs vi igen om
en knapp vecka.

Att svimma av spänning

Jag är återigen hemma efter att
ha hyllat och celebrerat min gode
vän B som fyllde tjugo. Otaliga gånger
har "Vad är det för en dag" hörts ljuda
genom lokalerna och skratten har avlöst
varandra. Vi har vandrat på tipsrundan om
B:s liv, jag är övertygad om att en del
saker han gärna hemlighållt en stund
till nu har kommit ut i ljuset. Ett antal lekar
har vi roats med, den ena knäppare än
den andre. O har vi att tacka för det.
Underskriven fick bland annat utmana
födelsedagsbarnet i att visa hur man
firar jul på Irland. Nu har vi anledningen
till att jag inte dricker alkohol fångat på film.

Några som däremot dricker alkohol är grannarna
över mig som i detta nu har någon slags
tillställning med hög volym. Jag hör "Vindarna
viskar mitt namn" som dånar ner genom taket,
ett gäng överförfriskade grabbar sjunger med
för full hals. När höjningen kommer, och volymen
höjs ytterligare, skär det som en matberedare i
mitt musikestetiska hjärta. Låten var ingen höjdare
innan, men har knappast stigit på min lista efter
att jag har hört kvällens version. Nog om detta.
Nu ska det plockas och fixas ytterligare inför
morgondagen då vi styr kosan längre in i Smålands
mörka skogar. Det blir till att vara uppe med
tuppen, så om jag ska komma i säng snart gäller
det att kavla upp ärmarna.
Hoppas ni alla har en bra helg.

Officially on vacation

Så var dagen med stort D här. Dagen
då sista arbetspasset slutade och dagen
då första riktiga semestern började. Och
gott folk: Det är härligt!
För tillfället hinner jag inte skriva mer, ty
det är mycket att göra med lägret.
På återläsande.

Hualigen

Gode tid, den här dagen har verkligen
gått i ett. Det är knappt så man har
suttit ner och andats ordentligt. Huh.
Det är mycket som ska göras och
fixas inför lägret. Jag skulle så gärna
förtälja vad min eftermiddag innehållit
men tyvärr är det hemligstämplat. Om
någon ovetandes hade kommit in i min
lägenhet tidigare hade de förmodligen
åberopat tillfällig sinnesförvirring och
låst in mig någonstans över helgen.
Kanske hade det rent av varit skönt.
En liten del av mig önskar att allt bara
vore klart och en annan del säger åt
mig att sluta önsketänka och bara köra
på. Det är som om det vore storm ute och
jag hade jour, för telefonen ringer i ett.
Visserligen är inget av samtalsämnena
nerfallna träd eller dysfunktionella elledningar.
En välförtjänt paus ska det bli lite längre
fram, då det ska festas på pannkakor och
nätmelon i min ensamhet. Härligt.
Vågar jag stänga av telefonen?


It's been a long day

Dagen har spenderats med Bruse,
Stampe och Modern inne i Jönköping.
Otaliga affärer har besökts och det gav
slutligen resultat. För oss alla. Stampe
har granskat digitalkameror och gång
på gång räknat de skrynkliga sedlarna
i börsen. Undertecknat hade uppdraget
att uppdatera den, enligt anynom källa,
enformiga garderoben. Modern har funnit
ett par böcker att läsa ut under den två
veckor långa semesterresan i augusti.
Dock har hennes främsta uppgift under
dagen varit att hålla koll på oss andra tre,
eller kanske främst Bruse som har framfört
ett antal underliga danser framför oräkneliga
övervakningskameror inne på köpcentrat.
Hennes huvudsakliga syfte med dagen var
förövrigt att få äta billiga korvar på Ikea.
En brokig skara var vi - men ack så kul vi hade.

Hm...?

Jag sitter och skriver inför lägret och
kastar ett getöga på tv:n då och då som
för tillfället visar ett avsnitt av "So you
think you can dance?" Jag förundras
över hur skickliga vissa dansare är och
funderar över vilket av alla dessa skräck-
exempel jag skulle kunna jämföras med?
Som sagt i tidigare inlägg, jag dansar som
en gipsad älg. Så en karriär inom dans är
sannerligen inget jag siktar på. Men jag är inte bitter.

Hoho

Kvällen har spenderats med att
planera och finslipa vissa detaljer
inför lägret. Och det kommer bli bra.
O och jag var på samma våglängd och
det hela gick väldigt smidigt och smärtsamt.
Torsdagkvällen kommer bli grym.
Nu är det inte långt kvar.


Många bollar i luften

Gårdagens utflykt med kusinen var
oändligt härlig och en perfekt flykt
bort från ''verkligheten'' en stund.
Jag är så trött just nu, det är alldeles
för mycket att göra och jag slår knut
på mig själv för att klara av allt som
förväntas av mig. Jag har tre arbets-
dagar kvar innan semestern och det
är mycket som ska göras. Dessutom
börjar kroppen ta stryk och jag är rädd
att jag håller på att bli förkyld. Jag är i 
behov av förändring och vila. Men först
och främst är nog allt jag behöver att
någon kramar om mig och säger att
allt kommer bli bra.

Bollen är i rullning...

Ryktet om mitt besök på Herrklubben
har spritt sig och jag har nu fått ytterligare
tre erbjudanden att ta i beaktning. Det
trodde jag väl aldrig.

I övrigt är det som det brukar: Morgonen
bjöd på vackert och varmt väder, men
eftersom jag för en gångs skull slutade
tidigt så bestämde sig vädermästarna
att slå om till kallt igen lagom tills mitt
pass var slut. Nåja, det gör väl ingenting.
Nu är det bara den här veckan kvar innan
semestern så jag ska nog kunna hålla ut.
Nu ska tjejligan, dvs jag, systrarna, modern
och sötaste kusinen, ge oss ut på roadtrip.
Kan nog bli riktigt härligt. Vi har siktet inställt
på Jönköping med shopping och vaccinationer.

"Han var världsmästare i Sverige"

What a wonderful day

Ledig helg innebar uppenbarligen 
även ledigt från bloggen. Jag har njutit
som bara den och släppt alla tankar
på vad arbete heter.
Helgen har innehållt många roliga
stunder, långa samtal, dråpliga
situationer och härliga människor.

Jag och Stampe begav oss, nu ikväll,
ner till stationen för att välkomna Bruse
hem från Hönö. Förväntansfulla stod vi
på perrongen med skylt och ballonger.
Inte alls överdrivet, nej då. Upprymda och
glada i hågen väntar vi då samtalet kommer:
"Tåget har kört på fem kor, vi är fast i Forserum"
Hur i hela friden kör man på fem kor samtigt? Och
framförallt: vad gjorde de på rälsen?

Delar av släkten är här på besök och då kan
det ju inte bli annat än roligt. Gamla minnen
och dråpliga händelser har diskuterats och
återupplevts. Det har pratats, fikats och
skrattats om vartannat.
Helgen har även bjudit på flera samtal på
tu man hand med nära och kära. Tankar och
funderingar att bolla fram och tillbaka. Värdefulla
ord som man kan bära med sig genom livet.
Det har varit en härligt bra helg och jag känner
mig laddad för en ny vecka.

Jaså, det är på den nivån?

En arbetsvecka är avklarad och jag
har kommit helskinnad ur den, inte
för att jag trodde något annat. Dagens
pass på hemtjänsten krävde extra mycket
engagemang och kvicktänkthet, vilket
gör att jag är riktigt riktigt trött. Med det
är ändå en skön trötthet med vetskapen
om att man slitit hårt och gjort sitt bästa.
Så nu ska jag njuta. Leeedig helg.
Sen jag kom hem har jag inte engagerat
mig något särskilt. Mitt största huvudbry
för stunden är vad motsatsen till "mild yoghurt" blir?
Finns det ens någon?

Hold on

Utrustad med en kaffefylld termos begav
jag mig mot filmens mecka. (vadå överdriva?)
Problemen startade innan jag ens var framme då
jag med bestörning insåg att jag inte kunde
erinra mig lösenordet till min inloggning. Efter
en stunds grävande i hjärnans minnesarkiv
fann jag vad jag sökte och kunde lugnt pusta ut.
Sen har det flutit på bra, klart över förväntan.
Och en bra film visade vi också: Narnia - prins Caspian.
Eftersom inget krånglade och jag inte hade
några extra arbetsuppgifter att utföra kunde
jag lugnt luta mig tillbaka och beskåda
C.S Lewis mästerverk som skickligt har
transformerats till filmformat. Hett tips.
Hett var även kaffet som hjälpte till att hålla
John Blund på avstånd. Jag har sparat lite
i termosen för att testa värmens uthållighet.
Jag behöver knappast nämna att jag är
trött, och jag börjar vid sju imorgon igen, men
det tar alltid en stund att varva ner. Hur som
haver. Jag kan iallafall se fram emot en ledig
helg och en nästan sovmorgon på lördag. Det
ska bli skönt. Har vi tur så kommer lite släkt på
besök också. Härligt. Sen jobbar jag bara en
vecka till innan det är dags för den efterlängtade
semestern med stort S.
Goder natten.

Long time, no see

Det är svårt att formulera sig vettigt
när man är trött. Och det är jag. Helst
av allt skulle jag bara vilja gå en
promenad runt sjön och sen gå hem
och sova. Men jag hinner varken ta en
promenad eller träffa John Blund tidigare.
Jag har jobbat hela dan, men ska snart
avverka ännu ett arbetspass - fast denna
gång på bion. Hur ska detta gå? Jag kan
inte påstå att jag längtar oerhört efter olja
på händerna och popcornlukt i kläderna.
Måtte allt lösa sig och ingenting gå sönder.


Tidigare inlägg Nyare inlägg