På stående fot

Gårdagens utflykt med kusinen var
oändligt härlig och en perfekt flykt
bort från ''verkligheten'' en stund.
Jag är så trött just nu, det är alldeles
för mycket att göra och jag slår knut
på mig själv för att klara av allt som
förväntas av mig. Jag har tre arbets-
dagar kvar innan semestern och det
är mycket som ska göras. Dessutom
börjar kroppen ta stryk och jag är rädd
att jag håller på att bli förkyld. Jag är i 
behov av förändring och vila. Men först
och främst är nog allt jag behöver att
någon kramar om mig och säger att
allt kommer bli bra.