På stående fot

Idag har jag haft ett riktigt härligt
pass nere på hemtjänsten, jag har
haft otroliga möten med vårdtagare - så
kallade guldstunder som gör det
värt allt. När klockan ringde för dagen
begav jag mig mot banken, jag behövde
stilla mitt sug efter ändlöst köande så jag
tänkte att kvart över två skulle vara en bra
tid, och det var det. Lite snabba inköp och
sen hem för att pilla med diverse grejer.
Lite efterarbete med lägret har hunnits
med, lägenheten har städats och framtiden
planerats. Det sista lät mycket
pampigare än vad det är...
Imorgon är det dags för sista dagen på
hemtjänsten, lite vemodigt och lite skönt,
jag vet inte riktigt vad jag känner egentligen.
Framåt kvällen ska vi bege oss på roadtrip,
jag ska skjutsa Stampe med vänner ner till
Växjö för att låta dem beskåda unga smöriga
pojkbandssångare och annat skräp. Jag vet, hur
kunde jag låta mig övertalas till något sådant
anskrämligt. Jag är förutseende - när jag blir
gammal och grå har jag en del tjänster att inkassera. ;)
Goder natten mina vänner.