På stående fot

Jag är återigen hemma efter att
ha hyllat och celebrerat min gode
vän B som fyllde tjugo. Otaliga gånger
har "Vad är det för en dag" hörts ljuda
genom lokalerna och skratten har avlöst
varandra. Vi har vandrat på tipsrundan om
B:s liv, jag är övertygad om att en del
saker han gärna hemlighållt en stund
till nu har kommit ut i ljuset. Ett antal lekar
har vi roats med, den ena knäppare än
den andre. O har vi att tacka för det.
Underskriven fick bland annat utmana
födelsedagsbarnet i att visa hur man
firar jul på Irland. Nu har vi anledningen
till att jag inte dricker alkohol fångat på film.

Några som däremot dricker alkohol är grannarna
över mig som i detta nu har någon slags
tillställning med hög volym. Jag hör "Vindarna
viskar mitt namn" som dånar ner genom taket,
ett gäng överförfriskade grabbar sjunger med
för full hals. När höjningen kommer, och volymen
höjs ytterligare, skär det som en matberedare i
mitt musikestetiska hjärta. Låten var ingen höjdare
innan, men har knappast stigit på min lista efter
att jag har hört kvällens version. Nog om detta.
Nu ska det plockas och fixas ytterligare inför
morgondagen då vi styr kosan längre in i Smålands
mörka skogar. Det blir till att vara uppe med
tuppen, så om jag ska komma i säng snart gäller
det att kavla upp ärmarna.
Hoppas ni alla har en bra helg.