På stående fot

Så var livet som vanligt igen. Konstigt. Inget springande till bussar. Ingen matoke. Inga förvirrade lärare. Inga åsnor eller myrinvasioner. Inga biståndsförkortningar. Inga sportkvällar och långa bastustunder. Inga spektakulära stjärnhimlar och inga skumpiga vägar. Outlook-året är slut och det är konstigt. Jag är på väg in i gamla gängor. Snart är ledigheten slut och jag ska börja jobba igen. Det är kallt ute och mitt golv behöver dammsugas. Kalendern börjar fyllas igen och telefonen går varm. Konstigt är vad det är.