På stående fot

Jag är hemma. Jag är ruskigt trött och
lite utpumpad, men härligt nöjd. Det gick
jättebra att tala på Herrklubben. Men döm
om min förvåning när två tanter trippade in
också. Ryktet om min ankomst hade spridit
sig och de insisterade på att få höra mig,
deras kvinnliga natur till trots. En dryg timme
höll jag på och med jämna mellanrum blev
jag avbruten för mer eller mindre kniviga frågor.
När jag var klar fick jag varma applåder och kaffe
med rulltårta. Inte illa. De var så trevliga. Under
fikat dök en del efterfrågor upp och jag fick höra
ett antal dikter som de själva hade komponerat.
De handlade om allt från hur vacker ingsbergssjön
är, till hur man inte vill bli cancerföda. Intressant...
Gubbarna var trevliga och cirkelledaren ville ha
mitt telefonnummer för att kunna boka mig fler
gånger.(!) Det var det värsta. Som avslutning
fick jag en stor vacker bukett av rosa nejlikor.
Nu är jag trött, sitter i soffan, dricker saft och
ska beskåda ett avsnitt av Family Guy.