Hösten när den är som bäst.
Var ute på promenad för en stund sen.
Riktigt skönt, jag gillar verkligen när
vädret är sådant att det biter lite i
kinderna. Då känner man verkligen
att man lever. Och så är det extra skönt
att komma in i värmen igen. Perfekt
höstväder är det alltså.
Traskade runt i staden min och bara njöt,
gick bland annat över en byggarbetsplats
och fick akta mig för att inte trampa i en
hög av något brunt och kladdigt.
Då slog det mig att, tänk om jag bara skulle
gå och titta ner i marken för akta mig från
små bruna högar. Gode värld vad mycket
man skulle missa.
Jag tror att vi tyvärr ofta gör så i vanliga
livet, fokuserar alltför mycket på de bruna
högar vi kan tänkas stöta på.
Fäster blicken på det som är jobbigt
i livet, ser på den tråkiga byggarbetsplatsen,
suckar och sicksackar mellan de bruna högarna.
Men tänk om man bara vrider huvudet lite åt
höger, lyfter blicken från marken. Och så ser
man den vackra sjön stilla glittra mellan
de pampiga träden med rödrostiga löv.
Livet är bra underbart, det gäller bara
att lyfta blicken.