På stående fot

Ännu en slitsam kväll på hemtjänsten är avverkad. Och regnet bara öser ner...
Jag är fullkomligt slut i både kropp o själ, och jag ljuger inte när jag säger att
jag sannerligen inte är upplagd för en heldag imorgon igen på nämnda arbetsplats.
Att regnet fullkomligt vräker ner bättrar ju inte på humöret precis. Jag har gått omkring
ute i offentligheten med det närmsta till arbetskläder jag kommer - ett stort blått skynke som
kallas regnrock. Jag såg precis ut som ett vandrande tält.
Nu kom min manlige livgivare för att hämta sin utlånade dator.
Jag längtar efter min nya hårddisk.
Goder natten.



Madde.