På stående fot

Den intensiva, men ack så bra helgen som ligger bakom har medfört att min kropp idag har känts ovanligt svår att manövrera. Dagen började alldeles för tidgt eftersom jag hade ett arbete att gå till. Man brukar säga att när man väl har börjat gäspa så är det omöjligt att sluta, idag slutade jag gäspa vid halv tre. Och att hasta genom korridorerna kändes väldigt mödosamt. Skulle även har sprungit idag, men tack vare dagens kroppsliga faktorer samt det illavarslande vädret, så gav jag mig själv ledigt. Det slog mig nu att jag bara skriver om när jag inte pallrar mig iväg till sjön för att springa, och inte när jag faktiskt gör det, vilket troligtvis framställer mig i väldigt dålig tränings dager.

På kvällskanten har jag haft besök av flertalet kära vänner, något som alltid är trevligt och skiner upp vardagen mer än vanligt. Nu är disken ren och ligger på tork i stället, jag har tänt några ljus på soffbordet, i bakgrunden spelas min nyinköpta skiva som är helt fantastiskt bra, och jag kan inte annat än känna välbehag.
Snart ska jag stänga av datorn och alla tekniska saker, för att sätta mig och läsa "The irresistible revolution" av Shane Claiborne. Bättre bok får man leta efter, helt klart värd att läsas. Den gör att man ser saker i ett annat ljus, att man funderar över hur man lever sitt liv,och jag bara vet att jag inte kommer vara samma person som jag är nu när jag har läst ut den. Hett tips!



"Det bubblar upp en ny rörelse som trotsar cyniskheten och står för ett nytt sätt att leva,
en generation som slutar klaga på den kyrka den ser och blir den kyrka den drömmer om.
Och den här lilla revolutionen är oemotståndlig.
Det är en revolution som smittar av sig, som dansar, skrattar och älskar"
-Ur inledningen till, 'Den oemotståndliga revolutionen' av Shane Claiborne.-


Madde.