På stående fot

Mellersta bocken bruse är en unik skapelse som för tillfället bor hos mig.
Från att ha levt allena i godan ro, har nu mitt vardagsliv vänts upp o ner.
Jag har inte längre bestämmanderätt över tv-dosan, som jag i morse fick leta förgäves efter.
Fann den senare  under en hög av röda mjukisbyxor, sannerligen inte mina.
Själv är jag inte någon morgonmänniska, men Bruse är värre.
Henne får man bokstavligt talat släpa ur soffan, och så fort man vänder ryggen till
så har hon återigen burrat ner sig under täcket med rumpan i vädret.
Trots gårdagens löfte fick jag idag ingen hjälp med disken, och inte en chans
att tvätten ligger nystruken när jag kommer hem i natt. Men, finns det liv så finns det hopp.
Över köksstolen hänger en dyna som egentligen borde mjuka upp en utemöbel,
hallen är knappt synbar av diverse skor, och det ligger en blöt handduk i min säng.
På soffbordet ligger linsvätska och diverse burkar, kläderna ligger i en hög i ett hörn,
Bruse själv sitter som en apatisk brylépudding o ser på en dålig komediserie.
Men jag klagar inte, för det är ändå trevligt med sällskap. Bruse är unik,
och jag älskar henne trots en del defekter och fabriksfel.
-Min mamma o min bebis-


Until next time, Ride the big one.



Madde.