På stående fot

Det går omöjligt att beskriva den senaste veckan med ord,
man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord,
men min kamera är sönder så det blir inget med det heller.
Närapå varje gång jag ser på mig själv hittar jag ännu ett
blåmärke jag inte sett förut. Min annars så "alvedonliknande"
hud är täckt av fula mörka märken. Men som man brukar säga,
omväxling förnöjer.
Ikväll ska jag äntligen får träffa några efterlängtade vänner som
jag knappt sett på hela sommaren. Det ska bli ruskigt trevligt, även
om jag mycket hellre hade legat i soffan ännu en kväll och sett på
missade men ack så tacksamt inspelade avsnitt av Morden i
Midsomer på min alldeles nya tv som några kära vänner så
vänligt donerat till mig.
Först ska jag slänga i mig ett par alvedon och se till att börja
packa upp allt.


- Madde -


ps. den ruskigt svullna tån jag nämnde i gårdagens
inlägg har nu återgått till sin normala storlek ds.