På stående fot

Efter två dagars näst intill medvetslöshet är
jag idag uppe på benen och har avverkat
första arbetsdagen efter semestern.
Nu är jag på G, på bättringsvägen.
Det kändes faktiskt riktigt bra,
en del människor har jag omedvetet saknat.
Dom sätter verkligen spår i hjärtat, tanterna.
Lunchade med F i konfektyrbutiken och L2 kom
även hon på oväntat besök, ruskigt trevligt må jag säga.

Jag vet inte om det är på grund av den stundande resan som
gör att jag har varit extra glad i sällskap med nära o kära,
jag känner lycka av de små sakerna i livet. Kanske är det så
att man värderar sitt liv högre när man vet att man snart ska
lämna det, även om så bara för några månader?

Jag känner ett lugn inombords, och en lycka som inte kan
beskrivas. Jag har blivit välsignad med så mycket.
Jag funderar och drömmer. Livet blir vad jag gör det till.
Det ska bli fantastiskt, taggar du?

En sång av J. Timberlake träffade just rakt
i hjärtat. Jag fylls av förväntan.




"What we do in life echoes in eternity"



- Madde -




Ps. Bättringsvägen är förövrigt
den plats varvid jag tillbringade
tre kära år fyllda av musik o vänner.