På stående fot

Jag är numera en fast anställd biografmaskinist. Det känns rysligt bra, även om det inte innebär några påtagliga förändringar för stunden. Inom kort kommer jag även få 'köra upp' inför en av mina chefer, lyckas det så kommer jag sedan stolt kunna visa upp ett maskinistkörkort. Det vore inte dumt.

Igår var på många sätt en härlig dag. Idag får jag vad jag förtjänar, men visst, det är min tur att bli sjuk. Jag har förunderligt nog klarat mig från både den ena och det andra under vintern, så jag borde inte klaga. Men visst är det trist. Att inte kunna arbeta gör mig oändligt rastlös. Tack min manlige livgivare för utlånandet av datorn.
Nu är det dags för tillfrisknandets A och O...