På stående fot

För er som undrar hur resten av veckan på Moder Teresa var, kolla in http://www.resedagboken.se/ och sök reda på "Outlook 07/08" Där har varje grupp skrivit om sin vecka, så också jag.

Vi kom tillbaka till Mbarara i lördags kväll efter en fyra-fem timmar lång bussresa på mer eller mindre skumpiga vägar. På grund av platsbrist blev jag sittandes i mittgången hela resan, tack och lov hade jag min sovsäck att sitta på inklämd mellan människors packning. Efter en stund tyckte jag att det var något som vidrörde mig högt upp på utsidan av låret, men jag tänkte snabbt att 'nej du bara inbillar dig'. Efter en stund kom det tillbaka, men även denna gång tänkte jag att jag bara inbillade mig. Så vilade jag ögonen och slumrade nästan till, då denna vidröring åter kom tillbaka fast mycket starkare. Då ryckte jag till ganska kraftigt, varpå mannen på sätet till vänster om mig lade en lugnande hand på min axel, Don't worry, it's just my chicken. (Var inte orolig, det är bara mina hönor) Så pekade han ner framför sig, och dra på trissor, han hade alltså två hönor under sätet som tre gånger under resan hade pickat mig på rumpan. Många underliga saker försiggår här nere. Hahaha.

I söndags var vi tillbaka med gatubarn och hade förmiddagsmöte ihop med dem. Igår kom våra nya gästlärare, två advokater som arbetar för en kristen organisation här i Uganda. Så just nu går vi igenom barns rättigheter och andra intressanta saker.

Häromdan fick jag äta vaniljyoghurt, vilken smaksensation! Och i natt drömde jag om mörkt bröd på det sjukaste vis. Hur har ni det och vad gör ni? Är snön kvar? Idag har vi svettats något enormt, men rätt som det är kan det svänga om det till mest rigorösa ösregn. Men jag klagar inte, jag har hälsan, jag trivs och jag mår bra. Stora kramar.