Resfeber
I formiddags lamnade vi Sudan och just nu sitter jag pa ett internetcafe mitt i centrala Kampala, Ugandas huvudstad. Har stannar vi till imorgon kvall da planet avgar till Addis Abbeba, Etiopien. Kontrasterna ar stora. Yei var som en stor stor dammig by, nu gar vi omkring pa plan asfalt inne i den pulserande huvudstaden.
De senaste dagarna har vi besokt ett antal olika organisationer, helgen var makta lugn da vi knappt gjorde nanting. Pa sondagen traffade jag, Martin och Oskar ett gang tyskar som bjod hem oss pa kaffe. Vi sitter och dricker cappucino i deras vardagsrum som vi finner tamligen svalt och skont. Da ser vi att den digitala termometern som sitter pa vaggen visar 30 grader Celsius. Man vanjer sig tydligen vid klimatet. Har i Kampala ar nog temperaturen cirkus 25, men jag fryser lite latt. Jag fasar for det svenska varvader jag forvantar mig mota, eller hur har ni det? Tiden drar ihop sig, pa mandag star vi ater pa svensk mark. Tiden har gatt rysligt fort. Resfebern stiger i kroppen. Jag forsoker tanka pa en massa positiva saker som vantar i Sverige - allt for att aterresan inte ska kannas lika jobbig. Det ska bli rysligt kul att traffa alla igen, men jag skulle garna stanna har ett tag till. Jag ska forsoka ta till vara pa varje dag och gora det basta av den. Vad som vantar oss i Etiopien vet vi inte, men vi ska iallafall vara tillsammans med en organisation som heter WIn souls for God som bland annat arbetar med gatubarn och unga prostituerade kvinnor. Min telefon kommer med storsta sannolikhet inte att fungera dar heller, men mailen funkar ju alltid.
Snart blir det morkt brod och rena fotter.
De senaste dagarna har vi besokt ett antal olika organisationer, helgen var makta lugn da vi knappt gjorde nanting. Pa sondagen traffade jag, Martin och Oskar ett gang tyskar som bjod hem oss pa kaffe. Vi sitter och dricker cappucino i deras vardagsrum som vi finner tamligen svalt och skont. Da ser vi att den digitala termometern som sitter pa vaggen visar 30 grader Celsius. Man vanjer sig tydligen vid klimatet. Har i Kampala ar nog temperaturen cirkus 25, men jag fryser lite latt. Jag fasar for det svenska varvader jag forvantar mig mota, eller hur har ni det? Tiden drar ihop sig, pa mandag star vi ater pa svensk mark. Tiden har gatt rysligt fort. Resfebern stiger i kroppen. Jag forsoker tanka pa en massa positiva saker som vantar i Sverige - allt for att aterresan inte ska kannas lika jobbig. Det ska bli rysligt kul att traffa alla igen, men jag skulle garna stanna har ett tag till. Jag ska forsoka ta till vara pa varje dag och gora det basta av den. Vad som vantar oss i Etiopien vet vi inte, men vi ska iallafall vara tillsammans med en organisation som heter WIn souls for God som bland annat arbetar med gatubarn och unga prostituerade kvinnor. Min telefon kommer med storsta sannolikhet inte att fungera dar heller, men mailen funkar ju alltid.
Snart blir det morkt brod och rena fotter.
Kommentarer
Trackback