På stående fot

Dagen har varit mangfasetterad. For forsta gangen pa en vecka sa har vi faktiskt gjort nat annat an sett pa fotboll och spelat spel. Vi har varit tamligen understimulerade och harom kvallen holl jag, Martin och Oskar pa att skratta oss fordarvade nar vi lag pa en filt under stjarnorna och gjorde skuggfigurer. Understimulerade och lattroade. Idag pa morgonen begav vi oss iallafall till FN:s campsite dit vi blivit inbjudna. Varfor blev ni det undrar van av ordning? Det hela ar lite lustigt. Vi satt pa restaurang Den grona mangon och at mat da en soldat kom in och kopte lask. Vi satt dar med vara omeletter och borjade gissa oss emellan vilket land han kom ifran, nar vi fragade efter facit visade det sig att han hette Captain Barney och kom fran Peru. Ett par spanska halsningsfraser senare var vi inbjudna och valkomna att halsa pa pa deras camp. Nar vi anlande i formiddags var den forste vi stotte pa en man vid namn Justin fran Storbrittannien. Han berattade att det fanns en svensk brandman i lagret och undrade om vi inte ville ata lunch med dem. (Andra gratislunchen pa tva dar, nojda) Sa vi traffade var svenske van, som visade sig vara fran Varne utanfor Eksjo - vilka ar oddsen for det? Och av honom fick vi militarens vacuumforpackade mat, inklusive vitaminberikad choklad fran Norge - lyckan var total hos de sotsaknande svenskarna. Efter det akte vi bort till ett annat FN-lager dar vi traffade var peruanske van Barney. De bjod med oss in i en barack med AC, det var som att sitta i ett kylskap, helt sjukt. Dar satt vi iallafall och pratade i tva timmar. Riktigt surrealistiskt men trevligt. Efter det at vi lunch med svensken och britten. Traffade ett hollandskt journalistteam som hade lite svarigheter med myndigheter de ocksa. Var brittiske van var frimodig och fragade om vi ville jobba lite for honom under eftermiddagen, och eftersom vi hade en lucka i vart pressade schema (host) tackade vi snabbt ja. Marlene laste en bok. Oskar laste pa en gps-instruktionsbok som han sedan briefly skulle redogora for var stressade van. Elin fick klistra kvitton. Och jag och Martin fick bege oss till stan for att jamfora priser pa slaggor. De billigaste kostar forovrigt 25 sudanesiska pund och kommer fran Indien.
Inne pa FN:s campsite finns en stord apa. Den domderar over getterna som bor pa omradet. Drar dem i hakan och spenarna och aker sedan snalskjuts med dem genom omradet. Man upphor aldrig att forvanas i Afrika, mina vanner, man upphor aldrig att forvanas...Dagen har varit mangfasetterad. For forsta gangen pa en vecka sa har vi faktiskt gjort nat annat an sett pa fotboll och spelat spel. Vi har varit tamligen understimulerade och harom kvallen holl jag, Martin och Oskar pa att skratta oss fordarvade nar vi lag pa en filt under stjarnorna och gjorde skuggfigurer. Understimulerade och lattroade. Idag pa morgonen begav vi oss iallafall till FN:s campsite dit vi blivit inbjudna. Varfor blev ni det undrar van av ordning? Det hela ar lite lustigt. Vi satt pa restaurang Den grona mangon och at mat da en soldat kom in och kopte lask. Vi satt dar med vara omeletter och borjade gissa oss emellan vilket land han kom ifran, nar vi fragade efter facit visade det sig att han hette Captain Barney och kom fran Peru. Ett par spanska halsningsfraser senare var vi inbjudna och valkomna att halsa pa pa deras camp. Nar vi anlande i formiddags var den forste vi stotte pa en man vid namn Justin fran Storbrittannien. Han berattade att det fanns en svensk brandman i lagret och undrade om vi inte ville ata lunch med dem. (Andra gratislunchen pa tva dar, nojda) Sa vi traffade var svenske van, som visade sig vara fran Varne utanfor Eksjo - vilka ar oddsen for det? Och av honom fick vi militarens vacuumforpackade mat, inklusive vitaminberikad choklad fran Norge - lyckan var total hos de sotsaknande svenskarna. Efter det akte vi bort till ett annat FN-lager dar vi traffade var peruanske van Barney. De bjod med oss in i en barack med AC, det var som att sitta i ett kylskap, helt sjukt. Dar satt vi iallafall och pratade i tva timmar. Riktigt surrealistiskt men trevligt. Efter det at vi lunch med svensken och britten. Traffade ett hollandskt journalistteam som hade lite svarigheter med myndigheter de ocksa. Var brittiske van var frimodig och fragade om vi ville jobba lite for honom under eftermiddagen, och eftersom vi hade en lucka i vart pressade schema (host) tackade vi snabbt ja. Marlene laste en bok. Oskar laste pa en gps-instruktionsbok som han sedan briefly skulle redogora for var stressade van. Elin fick klistra kvitton. Och jag och Martin fick bege oss till stan for att jamfora priser pa slaggor. De billigaste kostar forovrigt 25 sudanesiska pund och kommer fran Indien.
Inne pa FN:s campsite finns en stord apa. Den domderar over getterna som bor pa omradet. Drar dem i hakan och spenarna och aker sedan snalskjuts med dem genom omradet. Man upphor aldrig att forvanas i Afrika, mina vanner, man upphor aldrig att forvanas...Dagen har varit mangfasetterad. For forsta gangen pa en vecka sa har vi faktiskt gjort nat annat an sett pa fotboll och spelat spel. Vi har varit tamligen understimulerade och harom kvallen holl jag, Martin och Oskar pa att skratta oss fordarvade nar vi lag pa en filt under stjarnorna och gjorde skuggfigurer. Understimulerade och lattroade. Idag pa morgonen begav vi oss iallafall till FN:s campsite dit vi blivit inbjudna. Varfor blev ni det undrar van av ordning? Det hela ar lite lustigt. Vi satt pa restaurang Den grona mangon och at mat da en soldat kom in och kopte lask. Vi satt dar med vara omeletter och borjade gissa oss emellan vilket land han kom ifran, nar vi fragade efter facit visade det sig att han hette Captain Barney och kom fran Peru. Ett par spanska halsningsfraser senare var vi inbjudna och valkomna att halsa pa pa deras camp. Nar vi anlande i formiddags var den forste vi stotte pa en man vid namn Justin fran Storbrittannien. Han berattade att det fanns en svensk brandman i lagret och undrade om vi inte ville ata lunch med dem. (Andra gratislunchen pa tva dar, nojda) Sa vi traffade var svenske van, som visade sig vara fran Varne utanfor Eksjo - vilka ar oddsen for det? Och av honom fick vi militarens vacuumforpackade mat, inklusive vitaminberikad choklad fran Norge - lyckan var total hos de sotsaknande svenskarna. Efter det akte vi bort till ett annat FN-lager dar vi traffade var peruanske van Barney. De bjod med oss in i en barack med AC, det var som att sitta i ett kylskap, helt sjukt. Dar satt vi iallafall och pratade i tva timmar. Riktigt surrealistiskt men trevligt. Efter det at vi lunch med svensken och britten. Traffade ett hollandskt journalistteam som hade lite svarigheter med myndigheter de ocksa. Var brittiske van var frimodig och fragade om vi ville jobba lite for honom under eftermiddagen, och eftersom vi hade en lucka i vart pressade schema (host) tackade vi snabbt ja. Marlene laste en bok. Oskar laste pa en gps-instruktionsbok som han sedan briefly skulle redogora for var stressade van. Elin fick klistra kvitton. Och jag och Martin fick bege oss till stan for att jamfora priser pa slaggor. De billigaste kostar forovrigt 25 sudanesiska pund och kommer fran Indien.
Inne pa FN:s campsite finns en stord apa. Den domderar over getterna som bor pa omradet. Drar dem i hakan och spenarna och aker sedan snalskjuts med dem genom omradet. Man upphor aldrig att forvanas i Afrika, mina vanner, man upphor aldrig att forvanas...