På stående fot

Ja så känns det ibland - som om man har sovit alldeles för länge och missat fyra månader här hemma. Afrika, och tiden där känns så otroligt långt borta och aningen overkligt. Jag är evinnerligt tacksam över att ha delat den här upplevelsen med tolv andra så att iallafall några kan förstå fullt ut vad man har varit med om. Den här återanpassningen till det svenska samhället är stundtals tämligen smärtsam eller bara underlig. Det är små vardagliga saker som nu för tiden ter sig, ja underliga.
När jag fick duscha första gången på svensk mark i måndags tänkte jag att det var bäst att jag skyndade på lite ifall vattnet skulle ta slut eller om elen skulle gå. Sen insåg jag att det gör nog inte det. När jag går på stan blir jag förundrad över att bilarna stannar när jag ska gå över gatan. När jag skulle vaska kläder i tisdags tog det mig en stund innan jag fick igång tvättmaskinen, torktumlaren ska vi inte ens tala om. (Det går mycket fortare att tvätta för hand) Att dricka vatten som kommer direkt från kranen är lyx och ingenting man ska ta för givet.
Under mina månader på resande fot har jag aldrig blivit bestulen, men första dan hemma så är det nån som snor min handduk nere i tvättstugan. Dessa svenskar alltså.